2011 augusti » Ljudboksbloggen augusti, 2011 | Ljudboksbloggen
Aug 302011
 

Jag kan aldrig sluta att imponeras av Håkan Nessers berättarkonst och Himmel över London är definitivt inget undantag. Det är vansinnigt roligt mest hela tiden och det är Nesser själv som bidrar till det. Åsikterna är många om Håkan Nessers
kvaliteter som uppläsare, de flesta negativa.
Som uppläsare till andras böcker: No way.
Som berättare till sina egna: Alla dar i veckan.
För mig är Håkan Nessers ljudböcker mer upplevelse än tidsfördriv. Jag låter som en predikande pingstpastor nu men det finns bara två personer i det här landet som SKA läsa sina egna böcker och BARA dem, nämligen Håkan Nesser och Karin Alvtegen. Den lyssningsupplevelse de här två skapar av sina berättelser uteblir för er som sitter hemma i soffan och bläddrar i böckerna själva.

Himmel över London är minst sagt speciell.
Leonard Vermin har bjudit in sex personer till sitt 70-årskalas. Födelsedagen ska firas på en restaurang i London.
En del av berättelsen kretsar kring de inbjudna och deras brokiga väg fram till denna högtidsdag.
Men det är Leonards livshistoria som står i centrum och med hjälp av sin gula anteckningsbok berättar han om sitt liv i kölvattnet av Pragvåren 1968 som både politiskt och känslomässigt; (mest känslomässigt) skulle  prägla resten av hans liv.

Det ovan nämnda känslomässiga inslaget är Carla, kärleksgudinnan personifierad och alla mäns, oavsett ålder och geografisk tillhörighet våta dröm. Carla dyker upp i olika skepnader under berättelsens gång. Som tjeckisk spion i London, som den intressantaste kvinnan i klassen i staden ”K”, och bland mörka gränder i London i bokens slutskede.

I den yttersta delen av pereferins utkanter, ja längre ut går det knappast att vistas härjar
”The watchkiller”. Han placerar ett armbandsur på sina offer för att  visa tidpunkten för morden. Han får inte många rader i boken men är i högsta grad delaktig i historien.

När den siste karaktären Lars Gustav Selén tar steget in i handlingen en bit in i boken gäller det att gnugga geniknölarna varma för Gustav skriver nämligen på en roman om London. Det svarta och vita har helt plötsligt förbytts till en färgskala av sällan skådat slag där ingen nyans kan bestämmas med blotta ögat.
”Berättaren styr läsaren och berättelsen styr berättaren”

Lägg därtill att Leonard Vermin är döende, oförutsägbar och dessutom stormrik.
Det kommer att bli årets födelsedagsfest.
En svårtolkad recension månne men som sagt , I himmel över London är inget svart och vitt.

 

Aug 232011
 

Paganinikontraktet är Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndorils andra bok under pseudonymen Lars Kepler.
De språkresurser och litterära kunskaper som den här författarduon besitter är redan känt. Dessutom är researchen riktigt vass. Mycket arbete har lagts ner på den, ingen tvekan om den saken. Den här ljudboken är mycket bättre än Hypnotisören enligt mig.

Historien utspelar sig under sommaren 2010.
Carl Palmcrona, en välrenomerad företagsledare hittas hängd i sin våning på Östermalm men polisen vill inte starta en utredning då de anser att handlingen är självförvållad.
Samtidigt påträffas en lösdrivande fritidsbåt i Stockholms skärgård. Ombord finner man en död kvinna. Att de här två händelserna skulle ha något med varandra att göra är det bara en person som tror på – kriminalkommisarie Joona Linna.
Men det krävs en stor portion av tjurskallig envishet för att övertala och övertyga sina kollegor om att följa hans intuitiva tankegångar. När det sedan inträffar ytterligare en rad av märkliga händelser som kan bindas till varandra börjar det gå upp ett ljus även för dem.
Men att det skulle handla om så stora saker på så hög nivå det hade nog inte ens Joona Linna kunnat förutspå.

Det här är en otroligt välskriven kriminalroman med både vackra och intelligenta skildringar och betraktelser.
En ådra av klassisk musik löper genom hela boken och det kan aldrig skada med en lektion i ett ämne som för mig är helt obruten mark. Eftersom jag är inne på ett positivt stråk så fortsätter jag på den inslagna vägen och börjar med slutet.
Upplösningen är riktigt rafflande och vägen dit riktigt rå och grym. Det våld vi varit förskonade ifrån i första halvan av boken angriper oss nu med full kraft. Det blir kanske lite FÖR mycket av allt hämdbegär med det får åtminstone mig att sitta fastspikad och vackert lyssna klart tills allt är över.

Det som drar ned betyget är att vägen dit är så fruktansvärt lång. 15 timmars slit för att få spurta de sista 2. Men jag har lite mig själv att skylla eftersom jag lyssnade på första halvan av boken med många avbrott och hade svårt att ta den till mig. Det krävs att ljudböcker av den här digniteten (17timmar) fastnar ganska snabbt om man ska orka in i mål. Men visst är den värd att lyssna på och Jonas Malmsjö har jag som bekant accepterat, så trots sina uppförsbackar är Paganinikontraktet väl värd en chans.

Aug 212011
 

Ljudboksrecensionerna har lyst med sin frånvaro ett tag men det beror främst på två saker. Dels har jag likt sirap fastnat i Paganinikontraktet av Lars Kepler. Den har potential men har så här mitt i boken stannat vid just det. Det tar sig kanske mot slutet det har ju hänt förut, men det krävs en rejäl uppryckning för ett godkänt betyg.

Men den främsta orsaken till recensionsbristen beror på att jag grävt ner mig i bokmässans fullmatade program och att jag ur detta ska försöka ta fram vad som är viktigt och intressant just för oss ljudboksälskare.

Jag vet själv inte vilken eller vilka dagar jag ska dit än med det klarnar nog efter några dagars ytterligare grävande.
Iris ljudbokspris delas tyvärr ut redan på torsdagen då mässan främst är öppen för branschen.
 Men vad fan, vi bokbloggare är väl också en del av den eller…? jo..så är det…nog…måste det nog vara…ja..helt säkert…

Aug 112011
 

Den av kritikerna ständigt sågade Jo Nesbø har lagt Harry Hole i malpåse och testar här ett helt nytt grepp i en fristående bok med något så ovanligt som en ”headhunter” i huvudrollen.
-Han är ingen poet direkt den där Nesbø, skallar mobben i kör.
-Han använder alldeles för råa våldsskildringar fortsätter nervklena kritiker.
-Han är ett geni kontrar jag, för någon måste ju spela i samma lag, (* kanske tom i Queens Park Rangers.)
(*Ibland använder Roger Brown sin fru Dianas favoritlag som substitut för att beskriva känslor och händelser i boken.)

Som Jo Nesbøs advokat pläderar jag även gladeligt för det lakoniska språket som med sin korta rappa struktur skapar en tät intrig och kopplar järngrepp på lyssnaren från sida 1. Man kanske ska skriva från mening ett då Jonas Malmsjö briljerar i rollen som huvudperson och röst åt Roger Brown i en bok som således är skriven i jagform.

Till huvudpersonen Roger Brown då som mäter in på blott 1,67 i strumplästen men som kompenserar sin brist på längd med ett överlägset intellekt och enligt honom själv genom att vara Norges vassaste rekryterare av toppchefer, en sk ”headhunter”.
Men då Browns levnadsstandard befinner sig på en helt annan nivå än hans inkomster så krävs det en och annan konststöld för att få det hela att gå ihop. Men man stjäl inte från vem som helst, det kommer Roger Brown att bli varse och en rafflande jakt på sanning och lögn tar sin början.

Det behöver inte sägas så mycket mer för det här är en riktig munsbit på blott nio timmar. Det är dessutom lättlyssnat, spännande och otroligt bra läst av Jonas Malmsjö. ( Jag fattar inte vad jag hade emot honom tidigare)

Det som gör den här ljudboken extra intressant är att filmen Huvudjägarna har biopremiär den 4:e november. Inte missa.

Aug 082011
 

Med högt ställda förväntningar intar jag finfåtöljen, sätter på mig lurarna, väl förberedd och redo att möta Arne Dahls nya specialenhet Opcop, en hemlig operativ enhet inom Europol som kan liknas vid ett europeiskt FBI.

Viskleken är först ut i en planerad kvartett av kriminalromaner. Som anhängare till Arne Dahls tidigare svit om den nu nedlagda A-gruppen känner jag mig bekväm med karaktärerna redan från början. Persongalleriet är nämligen i stort sett är detsamma. Chef för den hemliga enheten är Paul Hjelm som förfogar över några av Europas vassaste poliser, däribland A-gruppsbekante Arto Söderstedt.

Historien börjar på ett G20-möte London där en kines blir påkörd när han ska ta sig fram till en av bilarna i kortegen. Den döende mannen hinner viska något i nyss nämnde Söderstedts öra innan han dör. (Viskleken – a Chinese whisper på engelska)
I Stockholm hamnar en möbeltillverkare under polisens lupp då man finner kopplingar till både barnpornografi och samröre med den italienska maffian.
I Hampstead Heath, välkänd park i London upptäcker en fågelskådare liket av en kvinna som mördats under rituella former. För att utöka antalet lösa trådar ytterligare ska även kryptiska mejl från en som kallar sig Ariadne, konspirationsteorier kring  9/11, korrupta regeringar och omfattande utsläpp av miljögifter läggas till det redan trassliga nystanet.

Genom målande betraktelser och välformulerade dialoger förflyttas vi sakta, sakta, runt, runt, fram och tillbaka mot en förmodad upplösning och ett svar på alla vilseledande gåtor. Konversationerna är riktigt ”snygga” men  de är för långa och de inblandade för många, så det uppfattas mer som vilseledande svammel. Viskleken känns mer som en introduktion av den nya romansviten och en presentation av de inblandade. Det är således ganska sömningt och spänningen – nerven, lyser med sin frånvaro.

Johan Rabeus sätt att läsa kan man däremot inte klaga på. Han är inte min favorit men är tillsammans med Stefan Sauk de enda riktiga karaktärsuppläsarna (mitt eget påhittade ord) vi har i det här landet. Han ger liv åt karaktärerna med sitt engagemang och sin behagliga röst. Det som oroar något är att kanske just den behagliga rösten omedvetet tar bort spänningen. Tanken slog mig bara precis nu då jag minns att jag gav både Dan Browns – Gåtornas palats och Jan Vallentins – Strinbergs stjärna bottenbetyg; men det är förhoppningsvis bara tillfälligheter.

Till sist så hoppas jag att Arne Dahl kommer tillbaka i gammalt gott slag á la A-gruppen i nästa bok, så jag slipper sitta och sova i finfåtöljen…

 

Aug 072011
 

Nu är Uppläsare-Provlyssna-arkivet uppdaterat med några nya uppläsare/inläsare. Jag kommer att lägga in fler så snart jag har redigerat och sorterat fler foton och ljudfiler. Mindre kända uppläsare eller uppläsare som inte är exponerade i egenskap av skådespelare, är väldigt svåra att få tag på. Är du själv är uppläsare eller har någon bild på någon som är det så mejla gärna ett foto. Jag kommer att sätta in en ”mystery man” så länge så ser ni vilka jag saknar.

Ett exempel på det här var när jag dammsög webben efter en bild på Kjell ”coach” Bengtsson, vilket visade sig vara en omöjlig uppgift. Men Kjell var snäll och skickade ett foto på sig själv.

Så känner du till något om Hans Bergqvist, Per Godenius, Peter Matsson mfl. så hör gärna av dig, för det som från början bara var en kul grej, har blivit Ljudboksbloggens populäraste sida.

Aug 012011
 

Det här är den tredje och sista delen av Stockholm Noir-serien. Jag ångrar lite så här i efterhand att jag inte lyssnade på Aldrig fucka upp före Livet deluxe. Men det var på den tiden då jag hade så fruktansvärt svårt för Jonas Malmsjö som uppläsare. Men jag gav honom en chans till, och inte nog med att han tog den, han fullkomligt pulvriserar mina tidigare åsikter om honom, så kort sagt; han är briljant här.
När jag nu äntligen kommit till insikt med Jonas Malmsjös kvalitéer som uppläsare ligger vägen öppen för ljudböcker som jag tidigare ratat, tex. Huvudjägarna av Jo Nesbø, Paganinikontraktet av Lars Kepler och tidigare nämnda Aldrig fucka upp.

Till Livet deluxe igen och vad ni har att vänta er…
Jorge är tillbaka som en av huvudkaraktärerna, och delar den rollen med ex-polisen Martin Hägerström och juggekungen Radovans dotter, Natalie.
Jorge lever svenneliv igen och driver ett café. Men 9 till 5-kneg är inte hans grej, så det dröjer inte länge förrän en plan börjar ta form; värdetransportsrån – VTR med stort V.

Karaktärernas förhållande till sina familjer är väl representerat genom hela boken och den sociala biten känns viktig. Den får personerna i boken att verka mer levande och det får även till följd att man som lyssnare sympatiserar med dem trots deras kriminella handlingar.

Ex-snuten Martin Hägerström tar anställning som plit med uppdrag att infiltrera och närma sig JW vars straff snart är avtjänat.
Man misstänker att JW bedrivit någon form av ekonomisk brottslighet inifrån fängelset. Ni som har läst Aldrig fucka upp har ju stött på Hägerström tidigare, och i den här boken har han en klart framträdande roll.

Natalie Kranjic dotter till juggebossen Radovan lever ett glamouröst lyxliv, men inom en snar framtid blir hon tvungen att ändra sin livsstil, rannsaka sig själv, och ta reda på vem hon är och vad hon måste göra. Den tidigare så starka organisationen är splittrad. Kartan ska ritas om som Lapidus skriver och många aktörer vill ta över tronen som Radovan suttit så säkert på.

Karaktärerna närmar sig varandra  ju längre in i boken man kommer och deras öden flätas succesivt samman, vilket skapar en spännande intrig.

Livet deluxe är kanske inte lika bra som Snabba cash men den är ändå otroligt lättlyssnad och det är svårt att lägga lurarna ifrån sig. Dessutom är slutet riktigt bra och man får sitta kvar där en stund och begrunda de sista minuterna i boken.

Jag bläddrade lite i Livet deluxe hos en bokhandlare häromdan för att bilda mig en egen uppfattning om på vilket sätt boken är skriven. Jag har följt en del diskussioner i ämnet och är för egen del glad att jag bara LYSSNAR på böcker.

Jens Liljestrand på DN har skrivit en riktigt vass recension av boken som beskriver det här. Den är inte snäll, men jävligt rolig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...