2011 oktober » Ljudboksbloggen oktober, 2011 | Ljudboksbloggen
Okt 302011
 

Ett inlägg utanför ämnet måste man väl få unna sig i dessa bistra TV-tider.
Jag har sett fram emot en ny säsong av Så mycket bättre ända sedan det blev klart att det skulle bli en ännu en omgång av förra årets TV-succé. Så med högt ställda förväntningar intog jag då äntligen TV-soffan, flankerad av hela familjen för att uppleva och förföras av den svenska artistelitens odödliga tolkningar av varandras låtar.

Det börjar bra med en presentation av alla medverkande. Lena PH anländer i en sportbil och E-type gör storslagen entré med helikopter. Lovande, trivselfaktorn är hög och gemenskapen hos deltagarna skönt harmonisk och kommer med all säkerhet så att förbli genom hela programserien. Men det ska ju tolkas låtar också, lite av programidén liksom.

Tomas Ledin –  med ett ton i bagaget är kvällens värd.
Då rämnar allt. Hit efter hit utsätts för helgerån(nåja kanske ett lite väl starkt ord) av sällan skådat slag men Ledin är rörd och de andra runt bordet vaggar pliktskyldigt i takt med intetsägande tolkningar och poppiga karaokeversioner. De enda som inte ser så där tindrande ut är familjen i soffan. De har liksom jag själv något sorgset tomt i blicken och aldrig har man väl längtat så mycket efter Lasse Berghagen.

Men med all säkerhet sitter vi där igen, nästa lördag, med lika höga förväntningar som i går.

Okt 302011
 

Till att börja med måste jag säga att jag varit usel på att sätta ord på de böcker jag lyssnat på den senaste tiden.

Jag kan bara försvara mig med att jag fullkomligt käkat ljudböcker ett tag och därmed har recensionerna blivit lidande. Det ska bli ändring på det då jag fr.o.m. nu förbjuder mig själv att börja lyssna på en ny ljudbok innan den förra är recenserad. Det som väntar er när min skrivkramp har lagt sig är bl.a. Causa mortis av Elias Palm, Bländverk av Thomas Erikson och ett par gamla godingar från Simon Kernick och Dennis Lehane…

…om jag kan klara det utan att börja lyssna på Lee Childs 61 timmar först.

Okt 262011
 

Causa mortis* är uppföljaren till Elias Palms succédebut Corpus delicti.

Rättsläkaren Ella Andersson är tillbaka och kastas omedelbart in i handlingen då en kvinna påträffas död i sin bostad, knivhuggen till döds. Ett till synes rutinmässigt ärende ”ligger på hennes bord”, men under obduktionen upptäcker hon flera spår som pekar åt ett helt annat håll.

Det är upptakten på en historia som bärs upp tack vare de kliniskt skildrade obduktionsscenerna. Det märks att författaren själv är rättsläkare då de medicinska termer och tillvägagångssätt som används är formulerade på ett sätt som borde vara omöjligt för en lekman att beskriva. De här avsnitten är trovärdiga och bokens stora behållning.

Vad själva trovärdigheten i storyn beträffar så brister det i avsaknaden av densamma. I en kedja av osannolika tillfälligheter leder tillsynes slumpmässiga mord tillbaka till 2:a världskrigets koncentrationsläger. Att det genom dessa sammanträffanden även visar sig finnas kopplingar till Ellas försvunne far gör en redan skruvad historia riktigt snurrig.

Mitt fokus på boken är sedan länge förlorat och kanske hade jag kunnat räddat lite av spillrorna om jag stängt av min mp3-spelare i tid och tagit fram boken och läst den istället. Det som jag beskrev som en helt okej uppläsning i Corpus delicti känns för mig helt främmande här. Mattias Linderoth har ju en bra röst och alla föresättningar att lyckas, men när varje stavelse måste uttalas i all sin övertydlighet är möjligheten för en dräglig lyssningsupplevelse lika död som Ella Anderssons patienter.

Kanske hade jag för högt ställda förväntningar på den här boken därav den stora besvikelsen. Men jag hoppas att både Elias Palm och Mattias Linderoth kommer tillbaka för återupprätta sin heder och alla förtjänar vi väl en andra chans.

”En bra uppläsare kan lyfta vilken bok som helst, men en dålig kan inte rädda den bästa” 
/Ljudboksbloggen

 

*Causa mortis – latin för dödsorsak

Okt 142011
 

Den felande länken är den sista delen i trilogin om Walter Gröhn och Jonna de Brugge.

Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.”

I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.”

Till skillnad från de två tidigare böckerna är det inte lika mycket action i den avslutande boken. Visst innehåller Den felande länken gastkramande actionscener men inte i samma utsträckning som Vredens tid och Nirvanaprojektet. I gengäld får vi komma karaktärerna  mer in på livet och lära känna dem mer privat.
Jag tycker det är en styrka hos författaren att  genom intressanta och fyndiga dialoger ändå behålla lyssnaren i ett järngrepp utan att behöva ta till en laddad actionscen. Språket är kul och en vass kommentar ligger alltid nära till hands. Det blir inte sämre av att Reine (1:a bland uppläsare just nu – enligt mig) Brynolfsson levererar dessa på sitt alldeles egna vis.

Passa på att njuta av ljudbok och uppläsare för det tar slut alldeles för snabbt.

Okt 072011
 

Då har jag gjort min plikt. Jag har precis lyssnat färdigt på 2011 års vinnare av Iris Ljudbokspris, Kriget är slut av och med Morgan Alling. När jag tittar till igen på inläggets första mening verkar det som att jag med tvång och lidande kämpat mig igenom den här ljudboken. Det är absolut under inga som helst omständigheter på det viset. Det jag menar är bara att jag som ljudboksrecensent borde ha lyssnat på alla nominerade bidrag för länge sen. Jag lovar bättring till nästa år då jag ska ligga ett steg före juryn; hela vägen.

I Kriget är slut berättar Morgan Alling själv om sin uppväxt och varför han blev den han är idag. Jag vill inte gå in på några detaljer för det sköter ”Mogge” så bra själv. Jag vill bara förmedla mina egna känslor av ljudboken och ösa superlativer över den. Jag är kanske jävig i frågan om pappersbok eller ljudbok men jag vädjar ändå till er att i det här fallet LYSSNA istället för att läsa. Jag vet sedan tidigare att Morgan Alling är en bra uppläsare efter att ha lyssnat på Snabba cash. När han nu  i Kriget är slut läser sin egen bok, om sitt eget liv utökas lyssningsupplevelsen ännu en dimension. Han låter som sin mamma, han dominerar i rollen som sig själv som liten grabb och han ger röst åt ett dussin andra personer som passerar revy under hans smärtsamma uppväxt. Jag brukar kalla Stefan Sauk för karaktärsvirtuos och det här är definitivt Sauk-klass.
Det är sorgligt utan att man blir ledsen, det är orättvist utan att man blir arg.
Jag tycker juryns motivering säger allt:
Det extrema i det vardagliga och det vardagliga i det extrema skildras i Morgan Allings ”Kriget är slut”. En osentimental uppläsning av författarens uppväxt utan att svika barnets perspektiv.”

Så än en gång, Grattis Morgan! och grattis juryn som jag tror hade en väldigt lugn dag på jobbet den här gången…

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...