2012 november » Ljudboksbloggen november, 2012 | Ljudboksbloggen
Nov 232012
 

Värt att uppmärksamma och göra lite reklam när Stora Ljudbokspriset lanserar ännu ett  ljudbokspris – i kategorin deckare.
Med ljudbokens framfart de senaste åren känns det naturligt att ljudböckerna uppmärksammas därefter. Stora Ljudbokspriset kommer även att lansera ett barn/ungdomspris framöver.

 

En nomineringsjury har lyssnat på 33 deckare och bland dem valt ut de tre bästa. De nominerade presenterades under Deckardagen 20 november på Mälardalens Högskola. 

Årets nominerade ljudböcker i den nya kategorin Deckare:
En enda sanning
Författare Olle Lönnaeus, uppläsare Christian Fex, förlag: Damm
Motivering: Det här är mer än bara en klassisk kriminalroman – det är en berättelse som också ger stora och viktiga perspektiv på samhällsfrågor. Styrkan i boken är Olle Lönnaeus persongestaltning, och de trovärdiga vardagsscenerna inrymmer och ger liv åt både storpolitik och gamla släktfejder, med hatet som en röd tråd. Christian Fex levandegör och förstärker karaktärerna på ett lysande sätt där de inte bara får egna röster utan även dialekter.

 

Flaskpost från P
Författare Jussi Adler-Olsen, uppläsare Stefan Sauk, förlag: Storyside
En riktig nagelbitare som tidvis är helt omöjlig att stänga av. Det är en historia som pendlar mellan ytterligheter, den är både gastkramande och underhållande. Jussi Adler-Olsen har skapat ett färgsprakande persongalleri och Stefan Sauk är i sitt esse när han välartikulerat och distinkt lyfter fram historien och ger de olika personerna tydliga karaktärer.

 

Mördaren i Folkhemmet
Författare Lena Ebervall & Per E Samuelson, uppläsare Björn Granath, förlag: Piratförlaget
En kriminalroman från ett ovanligt perspektiv, nämligen den dömdes. Att den sedan bygger på en verklig historia som utspelades i Sverige på 50-talet gör att den engagerar och berör lyssnaren extra starkt. Ebervall och Samuelsson har skrivit en pusseldeckare som emellanåt gör oss upprörda och frustrerade över den orättvisa som beskrivs. Björn Granath är briljant i sin tolkning. Utan stora åthävor adderar han trovärdighet och tyngd åt berättelsen.

 

Vinnaren koras sedan under ett Påske-krim evenemang på Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Det sker den 16 mars, missa inte det!

källa: Stora Ljudbokspriset
Nov 232012
 

”Fjällgraven” är den tredje kriminalromanen med kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmordkommissionen.

Två kvinnor på vandring i den jämtländska fjällvärden gör en makaber upptäckt när en av dem halkar utför en brant. När hon tittar sig omkring ser hon en skeletthand sticka upp ur marken. När den lokala polisen börjar undersöka det förmodade fornfyndet kan man slå fast att det är en grav man funnit, betydligt färskare än man först trott. I graven ligger det sex kroppar, varav två är barn. Riksmordkommisionen kopplas in och börjar sitt svåra arbete med att identifiera kropparna.

Det är en mängd oklara omständigheter som försvårar utredningen då ledtrådarna är få, och ett realistiskt motiv saknas.
Som tur är har författarna skapat en handfull högst levande karaktärer som lyfter storyn och driver den sakligt och bestämt, i rätt riktning.
Men, om det knivskarpa gänget från Riksmordkommisionen är vassa mordpusslare kan man lugnt konstatera motsatsen när det gäller deras privatliv, där det inte är mycket som fungerar. Här frodas svartsjukan, sveken och lögnerna, men också tilliten och respekten för varandra.

Det är de här vardagsproblemen som ger liv och fångar mitt intresse för boken.
Mordgåtan puttrar liksom på lite vid sidan om.
Jag tycker Hjorth och Rosenfeldt kan slå sig för bröstet och andas in lite positiv kritik; för när karaktärerna känns viktigare än fallet man ska lösa, har man lyckats väldigt bra med sina ”gubbar”.
Sebastian Bergman är ett lysande exempel – en riktig idiot som är omöjlig att tycka om; ändå gör man det.

Uppläsningen av Niklas Falk är bra och jag uppmuntrar alltid när man fortsätter med samma uppläsare i en romansvit.

Jag ser fram emot fler spännande mordgåtor av Hjorth och Rosenfeldt – för man vill ju veta hur det går för Bergman & co.;)

 

 

 

 

 

 

Nov 172012
 

Efter att ha lyssnat klart på Hjorth/Rosenfeldts senaste bok ”Fjällgraven” har jag äntligen bestämt mig för att ta mig an Anders Jallai´s trilogi om det kalla kriget i Sverige.

Jag har kommit en bit in i den första boken,”Spionen på FRA” och är helt uppslukad. Jag kan inte förstå varför jag väntat så länge med böckerna om den f.d agenten Anton Modin. Sanning eller fiction – strunt samma – som lyssnare sväljer jag varje ord som om det vore en dokumentär. Den här trilogin (”Spionen på FRA”, ”Landsförrädaren” och ”Natoagenten”) komer jag att sluka rakt av.

Men en lördagskväll som denna är det inte så svårt att ta sig ut ur ljudboksbubblan när det vankas ännu ett avsnitt av ”Så mycket bättre”. Den inledande succésäsongen föjdes upp av en lite ljummare (min åsikt) andra säsong.
Men i år är ju succén total. Vilket skönt rövargäng man samlat ihop. Karismatiska personligheter som bjuder på sig själva och som levererar fantastiska tolkningar av varandras låtar. Den som jag tycker har lyckats bäst hittills är ju dessutom min gamle barndomsidol, Magnus Uggla – och i dag är det hans dag; kan det bli så mycket bättre?

Trevlig helg på er.

Nov 132012
 

”Mamma försökte” är en samling spridda noveller – några har publicerats tidigare men de flesta är helt nyskrivna. Jens Lapidus har själv beskrivit boken – eller novellsamlingen om man så vill, som ett experiment. Den beskrivningen speglar av sig i flera av novellerna där Jens Lapidus visar en helt annan sida av sitt författarskap. Novellen ”Alboraz-massivet” är ett tydligt exempel – en novell om off pist-åkning i Iran!, där ett svenskt killgäng tar extrem-skidåkningen till en helt ny nivå.

Ett par noveller etsar sig fast lite extra och ger avtryck. De är innehållsrika och detaljerade trots att de är korta berättelser.
En av dem är ”Filmen” som berör ett känsligt ämne ur advokatens egen synvinkel och frustrationen av att göra sitt bästa utan att blanda in några moraliska betänkligheter.

En annan favorit är ”Fax från evigheten” – där en ung kvinna på väg upp i karriären negligeras av sina chefer – men med hjälp av sin begåvning ger tillbaka och får sin revansch.

Flera av de korta berättelserna är annars som hämtade direkt ur någon av böckerna i Jens Lapidus ”Stockholm noir-serie” – där karaktärerna redan är kända för läsaren/lyssnaren och som beskriver någon specifik händelse ur deras liv mer detaljerat.

Jag var inne och läste om några lyssnares omdöme av ”Mamma försökte”Storytel och blev både konfunderad och irriterad.
”Kass bok. Man hade kunnat skriva bättre själv.”

”Riktigt jobbig bok orkar inte hålla reda på alla olika scener varför kan man inte skriva en bok om bara ett dussin personer inte halva Sveriges befolkning plus några till nä jag lägger denna till handlingarna.”

Man får ta boken som den novellsamling den är – och det där med svårigheten att hålla isär olika karaktärer förstår jag inte då boken består av fristående berättelser. Det är lättlyssnat och boken som är på endast sex timmar slukar man snart i sig.
Att ”Mamma försökte” skulle nå upp till samma klass som ”Stockholm noir-sviten” – det hade jag inte förväntat mig då det är en samling noveller – men ett lyckat experiment tycker jag definitivt att det är så betyget blir mer än godkänt.

Avslutningsvis några ord om alltid lika mästerlige Magnus Roosmann; kung i de här sammanhangen som fick den här kommentaren på Storytel, av en förmodligen inte helt nykter lyssnare: ”Lyssnade två minuter sedan lade jag av pga vidrig uppläsare. Rekord. Det får bli till att läsa analogt…”

Skål på dig!

Nov 092012
 

”Pianostämmaren” är en fristående fortsättning på Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge vid länskriminalen i Stockholm.
Det går bra att lyssna på ”Pianostämmaren” som första bok men jag rekommenderar att man lyssnar på ”Vredens tid”, ”Nirvanaprojektet” och ”Den felande länken”  först. Dels för att tillgodose sig viktig bakgrundsinformation om privatliv och annat, men framförallt för att de är otroligt spännande böcker – och då kan man lika gärna ta dem i rätt ordning.

”Pianostämmaren” inleds med att en försvunnen flicka hittas död vid strandkanten i Bromma. Hon har misshandlats men dödsorsaken är oklar och vissa fynd på platsen förbryllar polisen. Kriminalkommissarie Walter Gröhn och hans assistent Jonna de Brugge får ta sig an det komplicerade fallet.

Dramaturgin skiljer sig markant från tidigare böcker av Stefan Tegenfalk då ”Pianostämmaren” är mer av en pusseldeckare där handlingen till stora delar är koncentrerad till Ålsten, en av Stockholms västra stadsdelar.
Det är i de här omgivningarna som Walter och Jonna börjar sitt sökande efter mördaren. Man förhör klasskamrater, lärare och tidigare dömda våldsverkare för att ta sig framåt i utredeningen.
Intresset väcks tidigt för 16-åriga Linnea Hansen som mycket av boken kretsar kring. Hon kommer från välordnade förhållanden men är helt osynlig för sina karriärslystna och självupptagna föräldrar. Hennes vardag kantas av psykisk och fysisk mobbning och förutom en tjej på ett chat-forum har hon ingen att dela sina mörkaste tankar med.
Hon har starka motiv, men att den späda flickan skulle vara en mördare känns helt osannolikt.

Parallellt med utredningen brottas Jonna med personliga problem i sviterna efter ett tidigare mordfall. På inrådan av sin psykolog bestämmer sig Jonna för att söka efter sitt ursprung i Holland, men hennes adoptivföräldrar är inte lika positiva. Är det av egoistiska skäl eller vet de något om hennes biologiska föräldrar som de inte har berättat?

Stefan Tegenfalk presenterar en riktigt mörk historia om mobbning och andra missförhållanden. Det är lätt att ryckas med trots att boken berör mer än den underhåller. Några väl avvägda ljusglimtar här och där gör att den ganska tunga berättelsen hela tiden håller sig ovanför ytan. Villospåren är skickligt kamouflerade och misstankarna ändrar hela tiden riktning. Ett riktigt välskrivet hantverk som hävs upp ytterligare av mästerlige Reine Brynolfsson.

 

 

 

Nov 012012
 

”Livlinan” är den tionde boken om sportagenten Myron Bolitar. Tyvärr har inte alla böcker översatts till svenska och i den mån de har översatts har det inte gjorts i kronologisk ordning. Som ljudböcker är det ännu sämre ställt då man helt struntat i att producera flera av dem som ljudböcker. Jag skulle kunna doktorera i ämnet men lämnar det nu.
”Livlinan” är i alla fall Harlan Cobens senaste ljudbok på svenska.

Myron Bolitar brukar bli personligt involverad i sina klienters problem och i ”Livlinan” fortsätter han på den inslagna vägen. Den här gången är det den f.d tennisstjärnan Suzze Trevantino som behöver hans hjälp. Höggravida Suzze har hastigt lämnats av sin make, rockstjärnan Lex Ryder efter att hans faderskap ifrågasatts i ett inlägg på Suzze`s facebooksida. När Myron söker upp Lex på en nattklubb i New York får han även en snabb skymt av sin svägerska som tillsammans med hans lillebror varit försvunnen i sexton år. Varför hon dyker upp just nu och vad det kan ha för samband med meddelandet på facebook och Lex Ryders rockkarriär är frågor Myron Bolitar måste söka svaret på.
Det ligger många gamla lögner och personliga tragedier begravda i den här historien där vissa är livsfarliga och inte tål dagsljus alls, medan andra kommer att slå till på ett mer personligt plan.

”Livlinan” är inte det bästa Harlan Coben skrivit men jag gillar den ändå. Han skriver alltid spännande med många oväntade vändningar. Dessutom gillar jag hans språk som är fullt av fantastiska liknelser, gärna lite överdrivna som ger hans böcker en perfekt mix av spänning och humor.

Reine Brynolfsson är uppläsare som vanligt numera på Harlan Cobens böcker och det är självklart ingen nackdel.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...