Dennis » Ljudboksbloggen » Page 2 (2) - Part 2

Dennis

maj 302013
 

FjärilseffektenFjärilseffekten är ett begrepp inom kaosforskningen där en obetydlig händelse kan få stora och oförutsägbara effekter någon helt annanstans på jorden.

En bil kör in i ett förbipasserande tåg. Den våldsamma kollisionen avslutar elva människors liv.
Kan verkligen en liten marginell händelse någon helt annanstans starta en kedja av händelser som till slut mynnar ut i denna fruktansvärda katastrof?

I Karin Alvtegens bok ”Fjärilseffekten” är historien förankrad i tre människors livsöden.
Bodil får veta att hon lider av en obotlig dödlig sjukdom. Hon har lämnat sin man efter ett allt igenom destruktivt äktenskap. Hon förbereder sig för döden, men trots sin knappa tid stannar hon äntligen upp och börjar leva. Hon ser tillbaka på sitt liv och rannsakar sig själv; för felaktiga beslut och val som aldrig gjordes.
Hon försöker närma sig sin dotter Viktoria som hon bara haft sporadisk kontakt med genom åren. Precis innan Bodil bestämmer sig för att berätta om sin sjukdom meddelar Viktoria att hon inte vill ha någon kontakt med någon på ett par månader.

Andreas är bokens tredje huvudperson. Han är arkitekt och lever ett tryggt  inrutat familjeliv i en av Stockholms finare förorter. Efter att ha blivit hotad till livet under ett rån i en guldsmedsbutik rasar hans liv samman. Det börjar med en påhittad influensa. som sedan eskalerar och övergår i posttraumatisk stress och sedan i ren galenskap.

Jag har alltid tyckt om Karin Alvtegens böcker och ”Fjärilseffekten” är inget undantag. Det är en psykologisk thriller med melankoliska undertoner. Hennes berättarteknik driver berättelsen framåt genom att de tre huvudkaraktärerna turas om att ha ordet. Språket är fantastiskt och vissa meningar är så genomtänkta och välformulerade att de kan tas ut ur sitt sammanhang och betraktas var för sig.

Karin Alvtegens berättarröst är lika behaglig som vanligt, och jag är säker på att åtminstone en liten bit av den har ärvts av gammelfaster, Astrid Lindgren.

 

Adlibris

Bokus

apr 262013
 

MidsommargryningLars Wilderäng är en mångsysslare i ordets rätta bemärkelse: Författare, investerare, småföretagare, skogsägare och IT-konsult. Han driver Sveriges största blogg inom finans, ekonomi och miljö – Cornucopia?.

Han var helt okänd för mig tills alldeles nyligen, då Massolit förlag tipsade mig om hans existens men framförallt hans nya bok ”Midsommargryning”, som är uppföljaren på hans debutroman ”Midvintermörker”. Båda är inlästa av Magnus Roosmann vilket i sig gör det mödan värt att ge den för mig okände författaren en ärlig chans.
Eftersom jag inte läst den första boken och därmed saknar bakgrundsinformation är det bara att förbehållslöst kasta sig drygt tio år in i framtiden där Lars Wilderäng förlagt sin nya bok ”Midsommargryning”.

Det är midsommarhelg och året är 2023. Den svenska regeringen har accepterat republiken Gotland som styrs av en marionettregering där Ryssland håller i trådarna. Den självständiga diktaturen Gotlands invånare är också ganska tillfreds med tillvaron. De betalar bara tio procent i skatt och arbetslösheten är näst intill obefintlig.

Den svenska militärledningen har dock inte glömt det fatala nederlaget i mellandagskriget drygt tio år tidigare.
I skydd av en stor militärövning under namnet midsommardans smider ÖB storslagna planer bakom ryggen på sin egen regering. Genom en militärkupp ska Gotland åter igen bli svenskt.
Det känns som ett osannolikt scenario i dagens Sverige men med avvecklingen av det svenska försvaret målar Lars Wilderäng upp ett trovärdigt förlopp för hur sårbart ett militärt impotent Sverige skulle kunna vara.

För att ytterligare förankra dagens verklighet i Lars Wilderängs fiktiva historia var det ganska passande att Ryssland genomförde några provocerande flygningar över Öland och Gotland i veckan som gick. Våra JAS-plan stod vackert kvar på marken likt strutsar som inte mäktar lyfta. Mer vatten på Lars Wilderängs kvarn i det avseendet, helt klart.

Hans historia kanske inte är så främmande ändå, för det här händer här och nu – på riktigt. Det är teorier som kittlar och känns riktigt obehagliga.

– Tänk om!
– Sverige i krig mot Ryssland!
– Är det möjligt?

Man behöver inte vara försvarspolitiskt intresserad för att ta till sig boken då man återkommer till de här tankarna gång på gång. Visst får de långa krigsscenerna mig att tappa fokus under långa perioder, men i gengäld är de otroligt proffsigt gestaltade, och jag anar att det ligger hundratals timmar av research begravda där.

För er med ett stort militärt intresse är ”Midsommargryning” med stor sannolikhet det bästa ni kommer att lyssna på i år. För mig och alla er andra med ett avsevärt svalare intresse för stridsscener och militära strategier är det hantverket i sig tillsammans med en perfekt uppläsning av Magnus Roosmann som är den stora behållningen.

 

 

apr 172013
 

Memento mori av Elias PalmMemento mori (latin för – Kom ihåg att du är dödlig) är Elias Palms tredje och sista (?) kriminalroman om rättsläkaren Ella Andersson.
Med nyfikenhet och fascination tog jag mig an Elias Palms debutroman ”Corpus delicti”. I min recension höjde jag den mångsysslande rättsläkaren Elias Palm till skyarna. Med detaljerade obduktionsskildringar skapade han en egen nisch i deckargenren, vilket gav honom en flygande start på sin författarkarriär.
Förväntningarna på efterföljaren ”Causa mortis” var av naturliga skäl högt ställda, och infriades av de flesta vad jag har läst av diverse recensioner. Enligt min åsikt var det ett riktigt bottennapp, som med en övertydlig uppläsare och en helcrazy story gjorde mig riktigt besviken.

Med ”Memento mori” är hedern återupprättad och Elias Palm presenterar en oförutsägbar kriminalroman med några riktigt smarta vändningar. Äckelfaktorn för oss kräkmagade lyssnare är som vanligt hög. Det är lite av poängen eller kryddan i hans böcker att det ingår en lektion i rättsmedicin.

 

I ”Memento mori” är lektionen mer makaber än vanligt då sekreteraren på den rättsmedicinska avdelningen mottar ett paket innehållande ett huvud i kraftig förruttnelse.
När man på avdelningen sätter fokus på att identifiera huvudet, riktar Ella sin uppmärksamhet åt ett annat håll där ett nedlagt fall som verkar ha kopplingar till organiserad brottslighet fångar hennes intresse.

I ”Memento mori” har man kastat in en ny uppläsare i form av Mats Eklund. Han påminner lite om Coach Bengtsson, dock inte lika vass; men helt ok.

Jag rekommenderar  den här sista boken i serien om Ella Andersson och hoppas att Elias Palm återkommer med flera kriminalromaner i framtiden.

mar 242013
 

Dubbelspel”Dubbelspel” är David Baldaccis fjärde bok om de före detta Secret Service-agenterna Sean King och Michelle Maxwell.

Vid ett barnkalas på presidentens tillflyktsort Camp David kidnappas presidenthustruns systerdotter. Den fräcka kidnappningen betraktas som ett direkt hot mot rikets säkerhet. Utredningen får dock en trög start då presidentens hustru vägrar att samarbeta med FBI om inte Sean King får vara delaktig i den. King hjälpte nämligen hennes man (då senator) från en politisk katastrof några år tidigare och litar inte på någon annan.

David Baldacci döljer karaktärernas avsikter på sitt patenterade vis som gör det omöjligt att sortera ut de onda från de goda. När man vant sig vid lite trögstartade Torsten Wahlund är man snart fast i den bästa boken med King/Maxwell hittills.

Två Baldacciböcker på raken med olika huvudpersoner och ”fel” uppläsare dessutom, är inte en ultimat förutsättning för att skapa några timmars god ljudboksunderhållning. Efter de omständigheterna är jag trots allt nöjd med vad jag fick ut av ”De sammansvurna” och ”Dubbelspel” där den sistnämnda absolut ska ha ett riktigt bra betyg.

 

 

 

 

mar 232013
 

De sammansvurnaFrån min senaste recension av Unni Lindell vars böcker Magnus Roosmann numera är given som uppläsare av, till David Baldaccis ljudböcker där han tidigare haft en lika given plats. Tyvärr har man satt ljudboksdinosaurien Torsten Wahlund bakom mikrofonen och inget ont om honom, men jag vet att de flesta ”Baldaccifantaster” associerar David Baldaccis böcker med Magnus Roosmann eller möjligen Jan Modin. Det är av den anledningen jag väntat så länge med att lyssna på ”De sammansvurna” och ”Dubbelspel”.

”De sammansvurna” är den femte boken i serien om Oliver Stone och Kamelklubben.
Oliver Stone har mer eller mindre tvingats att tjäna sitt land ännu en gång. Det hemliga uppdraget prioriteras dock ner när en bomb detonerar i Lafayette Park under ett statsbesök av Storbritanniens premiärminister. I stället för att jaga knarkligor får Oliver Stone nu i uppdrag att hitta de ansvariga för bombdådet. Den brittiska MI6-agenten Mary Chapman blir Stones partner i sökandet efter angriparna. Man förstår snart att bomben bara var en liten detalj i en mycket större operation och så fort man kommer något på spåren mördas personer som sitter på viktig information. För att komma den hänsynslösa och osynliga organisationen närmare tar Stone hjälp av de enda han litar på – sina gamla vapendragare i Kamelklubben.

David Baldacci rör sig skickligt i maktens korridorer bland senatorer och Secret Service-agenter. Spänningen byggs metodiskt upp med välplacerade rökridåer och skickliga vändningar i storyn. Karaktärerna skiftar likt kameleonter precis som det ska vara i en bok av David Baldacci. Uppläsningen är ok men det där lila extra som Magnus Roosmann bidrar med och som tidigare var ett signum får man tyvärr klara sig utan.

mar 192013
 

Djävulskyssen ljudbokUnni Lindell planterar ännu en spänningsroman i den norska vardagen, någonstans ute i Oslos förortsmylla. Här arbetar Vivian Glenne tilsammans med sin granne Birgit Willmann på ett tvätteri. En dag anförtror sig Vivian för Birgit över att glas vin på jobbet och avslöjar att hon haft flera kärleksaffärer vid sidan om de senaste åren. Senare hittas Vivian ihjälslagen i närheten av hemmet.

Före och efter mordet på Vivian strösslar Unni Lindell friskt med villospår. Man blir pepprad med namn på misstänkta: Ex-makar, grannar, älskare och diverse annat löst folk vilken förmodligen är författarinnans avsikt är omöjliga att sortera och hålla ordning på.
Jag har varit inne på det förut att det finns böcker som det inte går att strölyssna på lite då och då. Det här är absolut en sådan. Speciellt i början bör man vara uppmärksam på alla karaktärer som i alla fall jag blandar ihop så jag till slut inte vet vem som sover med vem.
Lättare är det att hänga med utredningssidans huvudkaraktärer, poliserna Cato Isaksen och hans totala motsats Marian Dahle. Här går privatlivet som en brokig men ändå röd tråd genom alla Unni Lindells böcker i serien. Klyftan mellan dem har definitivt minskat och sammarbetet fungerar bättre, men de känns fortfarande som de är från varsin planet. Det är två ganska platta karaktärer som jag ändå ser fram emot att följa i kommande böcker.

Uppläsningen av Magnus Roosmann är det som vanligt inget att anmärka på men det är svårt att betygsätta helheten. Hon är skicklig Unni Lindell men krånglar ofta till det med för många dimridåer. Jag hoppas att hon ger mer liv till huvudkaraktärerna i nästa bok och gör historien lite rakare så fixar Magnus Roosmann resten.

mar 032013
 

Sandmannen av Lars KeplerParet Ahndorils fjärde kriminalroman ”Sandmanen” är en direkt fortsättning på den förra boken, ”Eldvittnet”. De sista kapitlen i ”Eldvittnet” är finurligt sammanflätade med ”Sandmannens” första, vilket kan liknas vid en utdragen cliffhanger.

När seriemördaren Jurek Walter introducerades i ”Eldvittnets” epilog skissades en anonym karaktär fram lite hafsigt; mest som en vink för att uppmärksamma oss på vad som väntar framöver.

För Joona Linna kommer Jurek Walter alltid finnas kvar som en ondskefull vålnad som ständigt gör sig påmind i hans tankar. Men när en ung man som varit dödförklarad sedan sju år visar sig vara vid liv blir Jurek Walters närvaro mer påtaglig för Joona än bara onda drömmar. Det var Joona som fångade honom för många år sedan och det är bara han som kan öppna fallet och avsluta det en gång för alla.

Haken är att Jurek sitter isolerad på en av Sveriges säkraste rättspsykiatriska kliniker. Det behövs en infiltratör som kan komma honom in på livet och som kan vinna över honom på sin sida.

”Sandmannen” är den bästa boken hittills och definitivt den grymmaste. Att krypa in i en överintelligent seriemördares huvud är inget man gör ensam med släckta lampor. Författarparet Ahndoril överträffar sig själva ännu en gång och presenterar här en välskriven nagelbitare som rymmer fler cliffhangers än kapitel. Jonas Malmsjö är tveklöst en av Sveriges vassaste uppläsare som lyfter en riktigt bra bok till en total lyssningsupplevelse.

 

 

Nov 232012
 

Värt att uppmärksamma och göra lite reklam när Stora Ljudbokspriset lanserar ännu ett  ljudbokspris – i kategorin deckare.
Med ljudbokens framfart de senaste åren känns det naturligt att ljudböckerna uppmärksammas därefter. Stora Ljudbokspriset kommer även att lansera ett barn/ungdomspris framöver.

 

En nomineringsjury har lyssnat på 33 deckare och bland dem valt ut de tre bästa. De nominerade presenterades under Deckardagen 20 november på Mälardalens Högskola. 

Årets nominerade ljudböcker i den nya kategorin Deckare:
En enda sanning
Författare Olle Lönnaeus, uppläsare Christian Fex, förlag: Damm
Motivering: Det här är mer än bara en klassisk kriminalroman – det är en berättelse som också ger stora och viktiga perspektiv på samhällsfrågor. Styrkan i boken är Olle Lönnaeus persongestaltning, och de trovärdiga vardagsscenerna inrymmer och ger liv åt både storpolitik och gamla släktfejder, med hatet som en röd tråd. Christian Fex levandegör och förstärker karaktärerna på ett lysande sätt där de inte bara får egna röster utan även dialekter.

 

Flaskpost från P
Författare Jussi Adler-Olsen, uppläsare Stefan Sauk, förlag: Storyside
En riktig nagelbitare som tidvis är helt omöjlig att stänga av. Det är en historia som pendlar mellan ytterligheter, den är både gastkramande och underhållande. Jussi Adler-Olsen har skapat ett färgsprakande persongalleri och Stefan Sauk är i sitt esse när han välartikulerat och distinkt lyfter fram historien och ger de olika personerna tydliga karaktärer.

 

Mördaren i Folkhemmet
Författare Lena Ebervall & Per E Samuelson, uppläsare Björn Granath, förlag: Piratförlaget
En kriminalroman från ett ovanligt perspektiv, nämligen den dömdes. Att den sedan bygger på en verklig historia som utspelades i Sverige på 50-talet gör att den engagerar och berör lyssnaren extra starkt. Ebervall och Samuelsson har skrivit en pusseldeckare som emellanåt gör oss upprörda och frustrerade över den orättvisa som beskrivs. Björn Granath är briljant i sin tolkning. Utan stora åthävor adderar han trovärdighet och tyngd åt berättelsen.

 

Vinnaren koras sedan under ett Påske-krim evenemang på Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Det sker den 16 mars, missa inte det!

källa: Stora Ljudbokspriset
Nov 232012
 

”Fjällgraven” är den tredje kriminalromanen med kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmordkommissionen.

Två kvinnor på vandring i den jämtländska fjällvärden gör en makaber upptäckt när en av dem halkar utför en brant. När hon tittar sig omkring ser hon en skeletthand sticka upp ur marken. När den lokala polisen börjar undersöka det förmodade fornfyndet kan man slå fast att det är en grav man funnit, betydligt färskare än man först trott. I graven ligger det sex kroppar, varav två är barn. Riksmordkommisionen kopplas in och börjar sitt svåra arbete med att identifiera kropparna.

Det är en mängd oklara omständigheter som försvårar utredningen då ledtrådarna är få, och ett realistiskt motiv saknas.
Som tur är har författarna skapat en handfull högst levande karaktärer som lyfter storyn och driver den sakligt och bestämt, i rätt riktning.
Men, om det knivskarpa gänget från Riksmordkommisionen är vassa mordpusslare kan man lugnt konstatera motsatsen när det gäller deras privatliv, där det inte är mycket som fungerar. Här frodas svartsjukan, sveken och lögnerna, men också tilliten och respekten för varandra.

Det är de här vardagsproblemen som ger liv och fångar mitt intresse för boken.
Mordgåtan puttrar liksom på lite vid sidan om.
Jag tycker Hjorth och Rosenfeldt kan slå sig för bröstet och andas in lite positiv kritik; för när karaktärerna känns viktigare än fallet man ska lösa, har man lyckats väldigt bra med sina ”gubbar”.
Sebastian Bergman är ett lysande exempel – en riktig idiot som är omöjlig att tycka om; ändå gör man det.

Uppläsningen av Niklas Falk är bra och jag uppmuntrar alltid när man fortsätter med samma uppläsare i en romansvit.

Jag ser fram emot fler spännande mordgåtor av Hjorth och Rosenfeldt – för man vill ju veta hur det går för Bergman & co.;)

 

 

 

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...