Dennis » Ljudboksbloggen » Page 3 (3) - Part 3

Dennis

Nov 172012
 

Efter att ha lyssnat klart på Hjorth/Rosenfeldts senaste bok ”Fjällgraven” har jag äntligen bestämt mig för att ta mig an Anders Jallai´s trilogi om det kalla kriget i Sverige.

Jag har kommit en bit in i den första boken,”Spionen på FRA” och är helt uppslukad. Jag kan inte förstå varför jag väntat så länge med böckerna om den f.d agenten Anton Modin. Sanning eller fiction – strunt samma – som lyssnare sväljer jag varje ord som om det vore en dokumentär. Den här trilogin (”Spionen på FRA”, ”Landsförrädaren” och ”Natoagenten”) komer jag att sluka rakt av.

Men en lördagskväll som denna är det inte så svårt att ta sig ut ur ljudboksbubblan när det vankas ännu ett avsnitt av ”Så mycket bättre”. Den inledande succésäsongen föjdes upp av en lite ljummare (min åsikt) andra säsong.
Men i år är ju succén total. Vilket skönt rövargäng man samlat ihop. Karismatiska personligheter som bjuder på sig själva och som levererar fantastiska tolkningar av varandras låtar. Den som jag tycker har lyckats bäst hittills är ju dessutom min gamle barndomsidol, Magnus Uggla – och i dag är det hans dag; kan det bli så mycket bättre?

Trevlig helg på er.

Nov 132012
 

”Mamma försökte” är en samling spridda noveller – några har publicerats tidigare men de flesta är helt nyskrivna. Jens Lapidus har själv beskrivit boken – eller novellsamlingen om man så vill, som ett experiment. Den beskrivningen speglar av sig i flera av novellerna där Jens Lapidus visar en helt annan sida av sitt författarskap. Novellen ”Alboraz-massivet” är ett tydligt exempel – en novell om off pist-åkning i Iran!, där ett svenskt killgäng tar extrem-skidåkningen till en helt ny nivå.

Ett par noveller etsar sig fast lite extra och ger avtryck. De är innehållsrika och detaljerade trots att de är korta berättelser.
En av dem är ”Filmen” som berör ett känsligt ämne ur advokatens egen synvinkel och frustrationen av att göra sitt bästa utan att blanda in några moraliska betänkligheter.

En annan favorit är ”Fax från evigheten” – där en ung kvinna på väg upp i karriären negligeras av sina chefer – men med hjälp av sin begåvning ger tillbaka och får sin revansch.

Flera av de korta berättelserna är annars som hämtade direkt ur någon av böckerna i Jens Lapidus ”Stockholm noir-serie” – där karaktärerna redan är kända för läsaren/lyssnaren och som beskriver någon specifik händelse ur deras liv mer detaljerat.

Jag var inne och läste om några lyssnares omdöme av ”Mamma försökte”Storytel och blev både konfunderad och irriterad.
”Kass bok. Man hade kunnat skriva bättre själv.”

”Riktigt jobbig bok orkar inte hålla reda på alla olika scener varför kan man inte skriva en bok om bara ett dussin personer inte halva Sveriges befolkning plus några till nä jag lägger denna till handlingarna.”

Man får ta boken som den novellsamling den är – och det där med svårigheten att hålla isär olika karaktärer förstår jag inte då boken består av fristående berättelser. Det är lättlyssnat och boken som är på endast sex timmar slukar man snart i sig.
Att ”Mamma försökte” skulle nå upp till samma klass som ”Stockholm noir-sviten” – det hade jag inte förväntat mig då det är en samling noveller – men ett lyckat experiment tycker jag definitivt att det är så betyget blir mer än godkänt.

Avslutningsvis några ord om alltid lika mästerlige Magnus Roosmann; kung i de här sammanhangen som fick den här kommentaren på Storytel, av en förmodligen inte helt nykter lyssnare: ”Lyssnade två minuter sedan lade jag av pga vidrig uppläsare. Rekord. Det får bli till att läsa analogt…”

Skål på dig!

Nov 092012
 

”Pianostämmaren” är en fristående fortsättning på Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge vid länskriminalen i Stockholm.
Det går bra att lyssna på ”Pianostämmaren” som första bok men jag rekommenderar att man lyssnar på ”Vredens tid”, ”Nirvanaprojektet” och ”Den felande länken”  först. Dels för att tillgodose sig viktig bakgrundsinformation om privatliv och annat, men framförallt för att de är otroligt spännande böcker – och då kan man lika gärna ta dem i rätt ordning.

”Pianostämmaren” inleds med att en försvunnen flicka hittas död vid strandkanten i Bromma. Hon har misshandlats men dödsorsaken är oklar och vissa fynd på platsen förbryllar polisen. Kriminalkommissarie Walter Gröhn och hans assistent Jonna de Brugge får ta sig an det komplicerade fallet.

Dramaturgin skiljer sig markant från tidigare böcker av Stefan Tegenfalk då ”Pianostämmaren” är mer av en pusseldeckare där handlingen till stora delar är koncentrerad till Ålsten, en av Stockholms västra stadsdelar.
Det är i de här omgivningarna som Walter och Jonna börjar sitt sökande efter mördaren. Man förhör klasskamrater, lärare och tidigare dömda våldsverkare för att ta sig framåt i utredeningen.
Intresset väcks tidigt för 16-åriga Linnea Hansen som mycket av boken kretsar kring. Hon kommer från välordnade förhållanden men är helt osynlig för sina karriärslystna och självupptagna föräldrar. Hennes vardag kantas av psykisk och fysisk mobbning och förutom en tjej på ett chat-forum har hon ingen att dela sina mörkaste tankar med.
Hon har starka motiv, men att den späda flickan skulle vara en mördare känns helt osannolikt.

Parallellt med utredningen brottas Jonna med personliga problem i sviterna efter ett tidigare mordfall. På inrådan av sin psykolog bestämmer sig Jonna för att söka efter sitt ursprung i Holland, men hennes adoptivföräldrar är inte lika positiva. Är det av egoistiska skäl eller vet de något om hennes biologiska föräldrar som de inte har berättat?

Stefan Tegenfalk presenterar en riktigt mörk historia om mobbning och andra missförhållanden. Det är lätt att ryckas med trots att boken berör mer än den underhåller. Några väl avvägda ljusglimtar här och där gör att den ganska tunga berättelsen hela tiden håller sig ovanför ytan. Villospåren är skickligt kamouflerade och misstankarna ändrar hela tiden riktning. Ett riktigt välskrivet hantverk som hävs upp ytterligare av mästerlige Reine Brynolfsson.

 

 

 

Nov 012012
 

”Livlinan” är den tionde boken om sportagenten Myron Bolitar. Tyvärr har inte alla böcker översatts till svenska och i den mån de har översatts har det inte gjorts i kronologisk ordning. Som ljudböcker är det ännu sämre ställt då man helt struntat i att producera flera av dem som ljudböcker. Jag skulle kunna doktorera i ämnet men lämnar det nu.
”Livlinan” är i alla fall Harlan Cobens senaste ljudbok på svenska.

Myron Bolitar brukar bli personligt involverad i sina klienters problem och i ”Livlinan” fortsätter han på den inslagna vägen. Den här gången är det den f.d tennisstjärnan Suzze Trevantino som behöver hans hjälp. Höggravida Suzze har hastigt lämnats av sin make, rockstjärnan Lex Ryder efter att hans faderskap ifrågasatts i ett inlägg på Suzze`s facebooksida. När Myron söker upp Lex på en nattklubb i New York får han även en snabb skymt av sin svägerska som tillsammans med hans lillebror varit försvunnen i sexton år. Varför hon dyker upp just nu och vad det kan ha för samband med meddelandet på facebook och Lex Ryders rockkarriär är frågor Myron Bolitar måste söka svaret på.
Det ligger många gamla lögner och personliga tragedier begravda i den här historien där vissa är livsfarliga och inte tål dagsljus alls, medan andra kommer att slå till på ett mer personligt plan.

”Livlinan” är inte det bästa Harlan Coben skrivit men jag gillar den ändå. Han skriver alltid spännande med många oväntade vändningar. Dessutom gillar jag hans språk som är fullt av fantastiska liknelser, gärna lite överdrivna som ger hans böcker en perfekt mix av spänning och humor.

Reine Brynolfsson är uppläsare som vanligt numera på Harlan Cobens böcker och det är självklart ingen nackdel.

okt 092012
 

”Gräspojken” är Christer Lundbergs debutroman. Han är mest känd för sitt radioprogram Christer i P3 men har även medverkat i ”På spåret” och är medlem i synthpopbandet Universal Poplab.

”Gräspojken” är som han själv beskriver det en rövarhistoria och visst är berättelsen helt osannorlik, men jag anar att det finns fler självupplevda episoder i boken än historien om den blå pallen.

Huvudpersonen är tolvårige Kalle som bor i Majorna med sin snälle men hårt drickande pappa, lillebror Björn samt mamma Bodil som inget hellre vill än att åka till Indien för att finna sig själv.
Om den här familjen verkar en smula underlig är det bara början på hur den här historien kommer att utveckla sig de närmaste månaderna. När Kalle av en slump upptäcker att det är cannabisfrön i nymfparakiten Aslans fågelmat börjar en plan ta form. Inspirerad av tv-serien Miami Vice samt nyvunnen kunskap i Marijuanaodling efter en misslyckad bilsemester till Amsterdam börjar plantor växa och pengar rulla in. Som världens yngste knarkkung distrubierar nu Kalle Göteborgs hippaste drog – Aslanweed.

”Gräspojken” har en skön avslappnad ton rakt igenom. Allvarliga bekymmer och kriminella handlingar svävar osynligt förbi utan att moraliseras. Det är en lättsmält skröna som får vara i fred utan gränser mellan rätt och fel och bara vara just vad den är, en skön historia.
Att Christer Lundberg läser sin egen bok känns givet. Han har en behaglig röst som passar perfekt till den här ljudboken och de utländska karaktärerna tolkas med stor humor.
Jag hade några riktigt roliga timmar tillsammans med ljudboken ”Gräspojken” blandat med tankar från ett 80-tal man minns med skräckblandad förtjusning.

 

 

okt 082012
 

”Illdåd” är den andra boken om beteendevetaren Alex King. Till skillnad från Thomas Eriksons succédebut ”Bländverk” rymmer ”Illdåd” en mer nedstämd, tyngre och allvarsammare historia.

När Sara Leijon våldtas på lucianatten av fyra män, är det bara början på en utdragen process av ännu mer lidande.
Svårt misshandlad tar hon sig till polisstationen för att anmäla våldtäkten. Där bemöts hon med både arrogans och misstänksamhet. Trots vattentät bevisning ifrågasätts hennes trovärdighet gång på gång.

”Illdåd” är till stora delar ett rent rättegångsdrama där det svenska rättsväsendet visar upp sig från sin allra sämsta sida. Jag hade inte en aning om att det gick till på det här viset men jag förmodar att Thomas Erikson gjort sin läxa och att det mesta stämmer för hur advokater får behandla en målsägande i ett våldtäktsmål.

Nina Mander rekommenderar Sara att ta sig an beteendevetaren Alex King som stöd under rättegången. Hon tvekar först men det ska visa sig vara ett lyckat beslut då hon under Kings vägledning börjar känna sig både starkare och tryggare. För Alex Kings del blir det en mentalt smärtsam resa i det förflutna.

Det är en väldigt lättlyssnad bok som tar upp ett viktigt ämne så betyget blir klart godkänt. Jag måste erkänna att jag tyckte ”Bländverk” var en bättre bok men det är orättvist att jämföra dem då de är så olika.

Jag är som bekant allergisk mot byten av uppläsare men jag får acceptera det i det här fallet då Felix Engström gör det riktigt bra. Jag har hört några negativa kommentarer om honom men jag tycker att han är helt ok.

okt 022012
 

Återvändaren” är den sjätte boken om kriminalkommisarie Jacob Colt och ingen skugga över honom, men för egen del och det viktigaste i sammanhanget är att Christopher Silfverbielke är tillbaka – Äntligen!

Den rastlöse fullblodspsykopaten Christopher Silfverbielke befinner sig för närvarande i Florida. Under falsk identitet lever han det slags liv vi känner igen sedan tidigare – kokain, sex, dyr sprit och mord. Vid ett tillfälle tappar han fokus då han överkonsumerar nyss nämnda ingredienser och begår för ovanlighetens skull några enkla misstag. Då han sedan en tid tillbaka ändå haft tankar på att återvända till Sverige bestämmer han sig för att omgående planera för hemresan. Drömmen om en framtid med sin psykiater Mariana Granath och sin mamma har han fortfarande kvar.

När Christopher återvänder till Stockholm har släktförhållanden ändrats på flera sätt samtidigt som Mariana Granath verkar haft annat för sig när han varit borta. I Christopher Silfverbielkes värld finns det som bekant bara en given syndabock och roten till allt det onda – Jacob Colt.

Att Silfverbielke smider planer för Colt nämns bara några få gånger och ligger mest som en diffus kuliss i bakgrunden. En del snickrande och fixande antyder i alla fall att någonting är i görningen.

Jacob Colts medverkan i boken kantas mest av ett trassligt privatliv och en underbemannad våldsrotel. Det är Christophers spektakulära möten med människor av alla de sorter som är bokens stora behållning. Det är också här som uppläsare Stefan Sauk kommer till sin fulla rätt. På ett briljant sätt botaniserar han i den palett av brytningar och dialekter som bokens karaktärer begåvats med och om det så gäller danska blondiner eller småländska bönder så ligger vägen öppen för dialektala utsvävningar – Toppklass.

Författarduon Buthler & Öhrlund har ännu en gång lyckats med konststycket att få läsaren/lyssnaren att sympatisera med en kallblodig psykopat och mördare. Spetsad med sex, dyr champagne och Stefan Sauks röst är ”Återvändaren” en ljudbok som det är omöjligt att stänga av.

Jag tröstar mig med att cliffhangern i slutet  lovar 100% fortsättning våren 2013 om jag är rätt informerad.

sep 202012
 

Besparingar inom vården och oseriösa vårdföretag i privatiseringens tidevarv.
Har internerna på svenska fängelser det bättre än våra gamla och sjuka på servicehusen?
En frågeställning som Catharina Ingelman-Sundbergs pensionärsliga beslutar sig för att söka svaret på i ”Kaffe med rån”.

På AB Diamantens servicehus har gamlingarna fått nog. Indragningar av både kaffe och mat, obefintligt med motion och frisk luft samt personal av den allra otrevligaste sorten. Det enda man är generös med är piller i alla regnbågens färger som de boende blir både trötta och tappar matlusten av.
”Nej, nu får det vara nog”, säger 79-åriga Märtha.
”Vi skulle nog ha det bättre i fängelset”, funderar hon vidare.
Tillsammans med sina vänner i körgänget börjar planer smidas. Med rollatorer och hög ålder som camouflage ska det perfekta brottet utföras som i slutändan ska leda till ett långt lyxigt fängelsestraff.

Det är riktigt kul och mysfaktorn är hög; till en början. Nyhetens behag med en kul och annorlunda historia lockar fram många skratt de första två, tre timmarna. Tyvärr så behövs det inte så många sidor för att berätta historien vilket får sina konsekvenser i att hela berättelsen spårar ur fullständigt när uppdraget väl är slutfört.

Om uppläsare Helge Skoog som för övrigt är klippt och skuren för den här typen av böcker stannat kvar vid sin ”halv åtta-röst”, hade det nog bromsat in fallet en aning. Istället blir det lite väl mycket teater och några av karaktärerna, speciellt gubbarna är riktigt jobbiga att lyssna på. Dessutom får de ensidiga fräckis-skämten med mus-anspelningar mungiporna att dra sig mer neråt än uppåt.

Nej tyvärr, betyget blir inte godkänt trots stora doser av senilkurage.

 

 

sep 132012
 

”Det femte vittnet” är den fjärde boken med försvarsadvokat Mickey Haller.
Från sitt gästspel som åklagare i den förra boken ”Prövningen” är Haller tillbaka som advokat igen.
Han ägnar sig numera åt civilrätt i finanskrisens tecken. Hans klienter består i huvudsak av husägare med ofördelaktiga lån som riskerar att få sina hem beslagtagna av bankerna.

En av Mickey Hallers klienter, Lisa Trammel som aktivt demonstrerat och protesterat mot bankernas orättvisa metoder har belagts med besöksförbud och får inte vistas närmre än 100 meter från ett bankkontor, eller dess anställda. Passande nog för bokens fortsättning hittas en av bankens tjänstemän, chefen för låneavdelningen Mitchell Bondurant mördad på parkeringen utanför banken. Omgående riktar polisen sina misstankar mot Lisa Trammel som har motiv för brottet och anhåller henne. För Mickey Hallers del betyder det att han, om än ofrivilligt och tillfälligt är tillbaka där han egentligen hör hemma – som brottmålsadvokat i ett mordfall.

Boken utspelar sig som sig bör när Mickey Haller är med och som boktiteln också antyder till stora delar i rättssalen.
Det är bra trots att jag inte är någon ”Grishamdyrkare”, men ett rättegångsdrama som oväxling och en lektion i det amerikanska rättsmaskineriet är både intressant och roande. Dessutom gör Michael Connelly det minst lika bra som Grisham.
Med Mickey Haller har han skapat en riktigt bra karaktär som med tiden kanske kan bli nästan lika omtyckt som Harry Bosch – Jag skrev nästan!
På tal om Harry Bosch så har han i ”Det femte vittnet” en statistroll á la mindre där han skymtar förbi som hastigast på ett födelsedagskalas.

Jag tycker det här är en av de bättre av Connelly på senare tid och Magnus Roosmann som alltid är bra, är riktigt bra i ”Det femte vittnet”.

sep 112012
 

”Styckerskan från Lilla Burma” är den femte och sista boken om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti vid Kymlinge-polisen.

Mordet på en politiker väcker stor uppståndelse. Att han dessutom var sverigedemokrat gör fallet extra känsligt då islamistiska konspirationer börjar spira hos somliga. Alltså, inget att sätta i händerna på en sorgtyngd kriminalinspektör med tankarna på annat håll.

Kommissarie Leif Asunander som bara har några veckor kvar till pensionen vill ge ett gammalt fall en sista chans.
Så vad kan väl passa bättre som terapiarbete än ett fem år gammalt ”cold case”.

Med tunga sinnen arbetar sig Gunnar Barbarotti tillbaka till 1989 där historien om ”Styckerskan från Lilla Burma” tar sin början. Parallellt med Barbarottis sökande genom Sverige spelas styckerskan Ellen Bjarnebos livshistoria upp.
Värt att notera är att längs resans gång dyker det upp några gamla bekanta från tidigare böcker vilket är ett kul inslag.

Håkan Nesser visar återigen att han är en språkets mästare. Att han dessutom läser sina böcker själv gör lyssningsupplevelsen fulländad. Hans sätt att förmedla den torra humorn i dialogerna är underbar.

 

 

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...