Bokrecensioner Bokrecensioner | Ljudboksbloggen
Maj 072015
 

As the scene of one of the twentieth century´s most famous novels is a palatial mansion that gleams of luxury and bathed in electric light. The huge property is located in  West Egg on Long Island, New York. Here comes the city´s elite to enjoy themselves in another glamorous party. The owner of the house, the mysterious and mythical Jay Gatsby will not be visible to very often. Malicious rumors abound endlessly around the enigmatic man whose tragic life story is not yet known among the superficial and selfish crowd on the guest list . One day Gatsby sends a hand written invitation to his neighbor Nick Carraway. Nick who just moved to New York from the Middle West to living from trading with bonds. He´s also one of few sympathetic people in this book and a big reason for that is probably that he comes from a secure childhood with sound values. It´s also through the narration of Nick the reader is taken into the heart of the story. At first Nick had the same  frosty attitude to Gatsby like any other but over time developed their acquaintance in a positive direction and Gatsby confides everything else for him. It turns out that behind the facade hides a story lined with lies, deceit and obsession that culminates in one and the same person; Nick Carraway´s first cousin Daisy Buchanan. Daisy who  lives with her blue-blooded husband Tom on the other side of Long Island has hidden her secret well but are now confronted with the past. When it´s revealed that Gatsby and Daisy had a relationship just before the war opens up for a delicious eternal triangle.

F Scott Fitzgerald describes in an accurate manner the era in U.S history became known as the Roaring Twenties. During this time flourished even cultural and Fitzgerald himself coined the term” jazz age”. The electric light, the car and the telephone also became more common during this time, which the author point out clearly in his story. His use of language is amazing and I have never before read so vivid and poetic meditations about trivial things like a phone call or a description of a car. I can understand how new and important these things were at this time. The author describes in a cynical way with a lighthearted tone how superficial and corrupt it was among people in the upper class of society. Many of them believed that everything could be bought for money, but this story will prove otherwise that the American Dream for most people is just a dream.
This seemingly harmless pretty thin book contains so much more than I have the skills to analyze, but I think if you read between the lines I´m sure that you can find how many hidden messages anytime.

 

Sep 022013
 

Polis ljudbok recensionJag har troget följt Jo Nesbø och hans böcker om Harry Hole genom åren och minns tydligt det första äventyret i Australien – ”Fladdermusmannen”, med Bertil Ödlund som uppläsare av en knackig DAISY-bok.
Sedan dess har den Jim Beam-pimplande Oslopolisen med nio liv varit en av mina favoritkaraktärer.

”Polis” är den tionde boken om Harry Hole och enligt mitt tycke och smak tveklöst också den bästa.
En polis blir mördad på samma plats där han tidigare utrett ett mord. När samma scenario upprepas ännu en gång är kopplingen mellan fallen uppenbar. En seriemördare som bara mördar poliser som inte lyckats lösa de fall de arbetat med, sätter skräck i en hel poliskår.

Jag vill egentligen inte avslöja mer än så eftersom Jo Nesbøs historia är så djävulskt smart konstruerad med ett virrvarr av illusioner och dimridåer.
Av egen erfarenhet och med flera år av ljudbokslyssnande har jag sällan eller aldrig varit så uppslukad av en ljudbok tidigare. Kanske Stieg Larsson hade samma inverkan på mig för ett antal år sedan, men det händer ändå ganska sällan.
Det är något med Jo Nesbøs språk och sätt att formulera sig på, som satt sig lite extra hos mig. Det är olidligt spännande mest hela tiden, samtidigt som ondskan och humorn får precis lagom med utrymme.
Jonas Malmsjö är dessutom otäckt bra i sin uppläsarroll och hans absoluta närvaro bidrar definitivt till den där extra dimensionen av spänning som gör den här ljudboken omöjlig att stänga av – En klockren femma!
19 timmar och 25 minuter har aldrig gått snabbare.

Det bör sägas att viktiga händelser från tidigare böcker återkommer med jämna mellanrum, så för maximal behållning ska man nog helst ha lyssnat på de senare ljudböckerna i serien och absolut den förra, ”Gengångare”.

 

 

Aug 152013
 

Flaskpost från P”Flaskpost från P” är den tredje delen i serien om avdelning Q. Ljudboken belönades dessutom med
Stora Ljudboksprisets nyinstiftade pris som årets bästa ljudboksdeckare.

En flaskpost flyter iland i staden Wick i Skottland någon gång på 90-talet. Där blir den stående, bortglömd under många år, i ett fönster på stadens polisstation. Någon blir till slut nyfiken på flaskan i fönstret och lyckas tyda några få ord i det vattenskadade brevet och kommer fram till att det förmodligen är skrivet på danska.

Flaskan hamnar till slut i källaren på avdelning Q, men Carl Mørck dömer ut flaskposten som ett pojkstreck.
Med sina karismatiska assistenters hjälp börjar han i alla fall att knåpa med flaskposten för att försöka tyda den illa medfarna pappersbiten. Det framgår snart att brevet är skrivet på allra största allvar och som bär på en allt igenom skrämmande historia som sträcker sig mer än tjugo år tillbaka i tiden.

”Flaskpost från P” en kuslig historia om de starka krafter som styr och de sektliknande förhållanden som råder inom några församlingar i kyrkans absoluta utkanter. Det är också i de här slutna religiösa sällskapen, som mördaren finner sina offer.

Jag har helt klart fastnat för Jussi Adler-Olsens böcker och ”Flaskpost från P” håller lika hög klass som de två tidigare ljudböckerna. Jag gillar den tuffa jargongen i dialogerna och drivet i storyn som effektivt  för handlingen framåt.
Polisarbetet är också skickligt beskrivet och känns trovärdigt.
Uppläsningen finns det heller inte något att anmärka på då Stefan Sauk tuggar på i samma vägvinnande stil som tidigare.
Betyget blir en 4:a även denna gång, men med ett + i kanten.

Aug 082013
 

Fasanjägarna”Fasanjägarna” är den andra boken om Carl Mørck vid Köpenhamnspolisens Q-avdelning.

Carl Mørck förmodar att akten över fallet hamnat på hans skrivbord av misstag. Mordet på de båda tonåringarna skedde 1987 och mördaren sitter i fängelse efter att ha erkänt morden, så varför skulle han ens titta på det.

Tillsammans med sin assistent Assad börjar han ändå rota i det gamla fallet, som visar sig ha kopplingar tillbaka till en internatskola på 1980-talet. I skolan fanns ett sammansvetsat kompisgäng som numera tillhör Danmarks näringslivs absoluta toppskikt.

En skrämmande historia spelas upp om sadistiska mäktiga män som söker spänning i ondska och som gör vad som helst för att bevara en hemlighet. Det är bara Kimmie, den enda tjejen i kompisgänget från skoltiden, som kan avslöja deras gärningar, så hon måste bort till varje pris.
Kimmie lever sedan många år som hemlös och rör sig mest kring bangårdarna på Köpenhamns tågstation.
Hon har med åren lärt sig hur man håller sig undan och för dem som letar efter henne verkar hon vara som uppslukad av jorden.

Nutid och tillbakablickar från skoltiden avlöser varandra på ett effektivt sätt och drivet i historien tappar aldrig fart.
Vass humor och otäcka gestaltningar vävs också proffsigt in i boken, som dock balanserar på gränsen när det gäller de komiska inslagen. Det var kul i den första boken ”Kvinnan i rummet”, men när Assad hela tiden misstolkar de danska talesätten i en aldrig sinande ström, är det nog dags för Jussi Adler-Olsen att tagga ner en aning och minska på den detaljen.
Annars tycker jag att den smått hätska stämning som råder i källaren där avdelning Q huserar är riktigt kul att följa.

Jag tycker det är svårt att hålla isär ”Kvinnan i rummet” med ”Fasanjägarna” rent betygsmässigt så jag sätter en fyra från den gamla skolan även på den här, fastän den första boken kanske var lite, lite vassare.
Stefan Sauk, ja han håller stilen och är, sylvass.

 

 
undefined

Jul 272013
 

Kvinnan i rummetI ”Kvinnan i rummet” får vi för första gången lära känna den egocentriske men godhjärtade kriminalinspektören Carl Mørck.
Carl är efter en tids sjukskrivning tillbaka i tjänst.
Trots den tragedi han varit med om är han illa omtyckt av sina kollegor i polishuset.
Som en skänk från ovan för de sistnämnda, har regeringen gett ett anslag på x antal miljoner till en ny grupp, som enbart ska rikta in sig på gamla kalla fall.
Kollegor och överordnade med Børje Bak i spetsen ser sin chans att bli av med Mørck, och utser honom till chef för den nystartade avdelningen, som får namnet Q.

Inhyst i polishusets källare ska den egensinnige inspektören ta sig an gamla olösta fall. Till sin hjälp får han den syrianske färgklicken och humörhöjaren Hafez el-Assad. Han är ämnad som assistent med städning och kaffekokning som sina viktigaste arbetsuppgifter, men visar sig ha betydligt större talanger än så. För Carl Mørck är det en form av hatkärlek som uppstår för den omtänksamme Assad och för oss lyssnare är det riktigt kul att ta del av deras outtröttliga munhuggande.

I den digra högen av ouppklarade brott faller lotten på ett fem år gammalt fall.

På färjan mellan Rødby-Puttgarden försvinner den unga vackra politikern Merete Lynggaard spårlöst.
Carl Mørck börjar nysta i ett fall som visar sig ha många brister och lösa trådar från den tidigare utredningen.

Jag fastnar direkt för snuten Carl Mørck.
Han är en slags blandning av Jo Nesbøs Harry Hole och Leif GW Perssons Evert Bäckström, men ändå inte. Tjurskallig och rakt på sak, där är dem som trillingar, men Carl Mørck dricker mindre än Hole och är betydligt timidare mot kvinnor än vad Evert är vilket gör honom till min nya favoritpolis.

Språket och jargongen i boken påminner också ganska mycket om Jo Nesbøs sätt att skriva: Gastkramande spänning blandat med förlösande humor.

Uppläsare Stefan Sauk måste naturligtvis också nämnas, för med hans inlevelse i varje karaktär är uppläsningen i sig, rena teaterföreställningen.

 

Kvinnan i rummet hos Bokus

Jul 232013
 

Lögner av Lee ChildDet sjuttonde äventyret med Jack Reacher börjar längs vägkanten någonstans i Nebraska. Med bruten näsa omplåstrad med silvertejp går en tålmodig Jack Reacher längs vägrenen med tummen väl synlig. Hans groteska uppsyn tillsammans med hans väldiga gestalt är inte det ultimata utseendet på en liftare, vilket han är väl medveten om, men efter 93 minuter på landsvägen stannar äntligen en bil som erbjuder honom lift.
Efter att ha satt sig tillrätta i baksätet inser han efter en stunds konversation att allt inte står rätt till mellan bilens förare och de två andra passagerarna.

Varför avslöjar sig de båda männen genom att ideligen komma med klumpiga lögner som Reacher genast avslöjar, och varför behandlar de kvinnan i bilen på ett så märkligt sätt när de hävdar att de jobbar i hop alla tre?
Jack Reachers hjärna går på högvarv samtidigt som han utstrålar ett sedvanligt lugn mot sina medpassagerare.
Reacher tänker till varje pris ta reda på vad som pågår, men skulle inte kunna föreställa sig vilka mäktiga krafter som hotar den lugna bilfärden mot Virginia.

”Lögner” är titeln på boken, och lögner är precis vad det handlar om, i ett actionäventyr som åtminstone till en början, har en form av roadmoviekaraktär.
”Lögner” är inte boken som Lee Child kommer att skryta för barnbarnen om, men för Lee Child-älskare, Jack Reacher-dyrkare och Magnus Roosmann-fantaster bör nog behållningen ändå betraktas som relativt god.
För nytillkomna lyssnare överlåter jag att bilda en egen uppfattning, för att senare sälla sig till skaran av potentiella Jack Reacher-dyrkare.

 

Lögner av Lee Child (Ljudbok, 2013)

Jul 122013
 

Fallet”Fallet” är den sextonde! boken med Harry Bosch, och jag kan inte sluta att förundras över hur man varje gång, likt ett barn på julafton, ser fram emot att känna den där känslan av att ha en ny Connelly-bok i sin hand.

Ni som lyssnat på Michael Connellys böcker genom åren vet att den före detta polischefen och numera lokalpolitikern Irvin Irving haft som livsuppgift att göra livet surt för Bosch. När Irving insisterar på att Bosch ska leda utredningen kring sonens mystiska död, är det med kraftigt höjda ögonbryn och befogad misstro som han bokstavligt tvingas att åta sig fallet.

Samtidigt arbetar Bosch med ett gammalt fall där det brustit ordentligt i utredningen och fel person har dömts för brottet.
Fallet från 80-talet har prio ett hos Bosch eftersom den verklige mördaren med största sannolikhet finns därute någonstans, därför får han sköta det fallet så diskret som möjligt för att undvika Irvings radar.

Givetvis nöjer han sig inte förrän bägge fallen är lösta: åtminstone intalar han sig själv det, men korrumperade politiker som verkar långt in i polishögkvarterets korridorer, är med sina enorma resurser, en minst lika farlig motståndare som en mördare från förr.

Som vanligt har Michael Connelly skrivit en skicklig intrig som håller ett bra driv genom att varva de båda fallen. Det är lite mer raka rör i den här boken då privata angelägenheter av mer känslosam karaktär lagts åt sidan till förmån för riktigt hårdkokt polisarbete á la Bosch.

Jag tycker ”Fallet” var riktigt bra även om jag lyssnat på både bättre och sämre böcker av Michael Connelly, men med den alltid lika imponerande Magnus Roosmann bakom mikrofonen så ger jag ”Fallet” en välförtjänt fyra.

 

 

Fallet(Ljudbok, 2013)

Jun 142013
 

Inferno av Dan BrownDan Brown levererar ännu ett äventyr i samma stil som ”Da Vinci-koden” och ”Änglar och demoner”. ”Inferno” var en världsnyhet då den släpptes samtidigt i hela världen, den 14 maj 2013. Med sin nya bok ”Inferno” syftar Dan BrownDante Alighieris berömda mästerverk – ”Den gudomliga komedin”.

Det är just i Dantes Florens som Dan Brown förlagt stora delar av handlingen. Som vanligt ingår en historielektion av riktigt hög klass.

Det är också i Florens som Robert Langdon yrvaket slår upp ögonen i en helt främmande sjukhusmiljö. Med kraftig huvudvärk och ett minne som tycks vara i det närmaste raderat drar historien igång i ett rasande tempo.
Tillsammans med den unga läkaren Sienna Brooks flyr de genom Florens historiska platser utan att veta vem som jagar dem eller varför.

Dan Brown är som sagt en riktigt skicklig historieberättare, med betoning på just historia.
Från Basilikan i Florens, via Markusplatsen i Venedig, till Topkapipalatset i Istanbul är skildringen i det närmaste fotografisk, och man vill som läsare genast besöka dessa historiska världsarv.
Som lyssnare får man dessutom uppleva ytterligare en dimension då Jonas Malmsjös röst och sätt att läsa gör Dan Browns ”Inferno” näst intill fulländad.

 

Jun 062013
 

Uppgörelsen”Uppgörelsen” är den fjärde boken om gentlemannen och psykopaten Christopher Silfverbielke.

Julaftonsnatt övergår i juldagsgryning när en chockad Jacob Colt maktlöst blickar ut över ruinerna av vad som för bara några timmar sedan var hans trygga borg.
Christopher Silfverbielke har satt sin sista stora plan i verket: Den slutgiltiga hämden på Colt; den sista uppgörelsen.
Christopher är som vanligt, efter att ha utfört några onda gärningar på ett ovanligt gott humör. Visslandes på julsånger styr han sin Dodge Van mot sitt näste i de småländska skogarna. I lastutrymmet sitter Jacob Colts familj i säkert förvar. En på det hela taget lyckad julafton med ett uppeldat radhus och en kidnappad snutfamilj på pluskontot. Sveriges flitigaste seriemördare har återigen gjort en storslagen entré.
Full fart från sida ett alltså och visst är ”Uppgörelsen” en riktig bladvändare. I det oslagbara ljudboksformatet, (som jag förmodar att alla av er numera avnjuter) är Stefan Sauk lika briljant som vanligt och lika synonym med Silfverbielke som Magnus Roosmann med Harry Bosch.
Om man ska vända på superlativen och slå an en lite allvarligare ton så tycker jag att karaktären Silfverbielke får gå lite för långt denna gång. Ett mord eller sju, det är vardagsmat för en Silfverbielkare men i ”Uppgörelsen” sjunker hans glimten-i-ögat-mördande till avsevärt lägre nivåer än ”bara” mord.
Mot slutet förlåter jag honom ändå, när han till sist visar upp den där spjuveraktigt psykopatiska intelligensen igen. Precis de egenskaper som gjort Christopher Silfverbielke till Buthler & Öhrlunds kassako och vår favoritmördare.

Hursomhelst var det två dagars sträcklyssning för min del, och då en bra bok brukar kräva tre så förtjänar ljudboken ”Uppgörelsen” av Buthler & Öhrlund med Stefan Sauk självklart full pott.

Böckerna om Christopher Silfverbielke:

1. En nästan vanlig man

2. Grannen

3. Återvändaren

Adlibris

Bokus

Maj 302013
 

FjärilseffektenFjärilseffekten är ett begrepp inom kaosforskningen där en obetydlig händelse kan få stora och oförutsägbara effekter någon helt annanstans på jorden.

En bil kör in i ett förbipasserande tåg. Den våldsamma kollisionen avslutar elva människors liv.
Kan verkligen en liten marginell händelse någon helt annanstans starta en kedja av händelser som till slut mynnar ut i denna fruktansvärda katastrof?

I Karin Alvtegens bok ”Fjärilseffekten” är historien förankrad i tre människors livsöden.
Bodil får veta att hon lider av en obotlig dödlig sjukdom. Hon har lämnat sin man efter ett allt igenom destruktivt äktenskap. Hon förbereder sig för döden, men trots sin knappa tid stannar hon äntligen upp och börjar leva. Hon ser tillbaka på sitt liv och rannsakar sig själv; för felaktiga beslut och val som aldrig gjordes.
Hon försöker närma sig sin dotter Viktoria som hon bara haft sporadisk kontakt med genom åren. Precis innan Bodil bestämmer sig för att berätta om sin sjukdom meddelar Viktoria att hon inte vill ha någon kontakt med någon på ett par månader.

Andreas är bokens tredje huvudperson. Han är arkitekt och lever ett tryggt  inrutat familjeliv i en av Stockholms finare förorter. Efter att ha blivit hotad till livet under ett rån i en guldsmedsbutik rasar hans liv samman. Det börjar med en påhittad influensa. som sedan eskalerar och övergår i posttraumatisk stress och sedan i ren galenskap.

Jag har alltid tyckt om Karin Alvtegens böcker och ”Fjärilseffekten” är inget undantag. Det är en psykologisk thriller med melankoliska undertoner. Hennes berättarteknik driver berättelsen framåt genom att de tre huvudkaraktärerna turas om att ha ordet. Språket är fantastiskt och vissa meningar är så genomtänkta och välformulerade att de kan tas ut ur sitt sammanhang och betraktas var för sig.

Karin Alvtegens berättarröst är lika behaglig som vanligt, och jag är säker på att åtminstone en liten bit av den har ärvts av gammelfaster, Astrid Lindgren.

 

Adlibris

Bokus

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...