Bokrecensioner (3) Bokrecensioner | Ljudboksbloggen - Part 3
okt 082012
 

”Illdåd” är den andra boken om beteendevetaren Alex King. Till skillnad från Thomas Eriksons succédebut ”Bländverk” rymmer ”Illdåd” en mer nedstämd, tyngre och allvarsammare historia.

När Sara Leijon våldtas på lucianatten av fyra män, är det bara början på en utdragen process av ännu mer lidande.
Svårt misshandlad tar hon sig till polisstationen för att anmäla våldtäkten. Där bemöts hon med både arrogans och misstänksamhet. Trots vattentät bevisning ifrågasätts hennes trovärdighet gång på gång.

”Illdåd” är till stora delar ett rent rättegångsdrama där det svenska rättsväsendet visar upp sig från sin allra sämsta sida. Jag hade inte en aning om att det gick till på det här viset men jag förmodar att Thomas Erikson gjort sin läxa och att det mesta stämmer för hur advokater får behandla en målsägande i ett våldtäktsmål.

Nina Mander rekommenderar Sara att ta sig an beteendevetaren Alex King som stöd under rättegången. Hon tvekar först men det ska visa sig vara ett lyckat beslut då hon under Kings vägledning börjar känna sig både starkare och tryggare. För Alex Kings del blir det en mentalt smärtsam resa i det förflutna.

Det är en väldigt lättlyssnad bok som tar upp ett viktigt ämne så betyget blir klart godkänt. Jag måste erkänna att jag tyckte ”Bländverk” var en bättre bok men det är orättvist att jämföra dem då de är så olika.

Jag är som bekant allergisk mot byten av uppläsare men jag får acceptera det i det här fallet då Felix Engström gör det riktigt bra. Jag har hört några negativa kommentarer om honom men jag tycker att han är helt ok.

okt 022012
 

Återvändaren” är den sjätte boken om kriminalkommisarie Jacob Colt och ingen skugga över honom, men för egen del och det viktigaste i sammanhanget är att Christopher Silfverbielke är tillbaka – Äntligen!

Den rastlöse fullblodspsykopaten Christopher Silfverbielke befinner sig för närvarande i Florida. Under falsk identitet lever han det slags liv vi känner igen sedan tidigare – kokain, sex, dyr sprit och mord. Vid ett tillfälle tappar han fokus då han överkonsumerar nyss nämnda ingredienser och begår för ovanlighetens skull några enkla misstag. Då han sedan en tid tillbaka ändå haft tankar på att återvända till Sverige bestämmer han sig för att omgående planera för hemresan. Drömmen om en framtid med sin psykiater Mariana Granath och sin mamma har han fortfarande kvar.

När Christopher återvänder till Stockholm har släktförhållanden ändrats på flera sätt samtidigt som Mariana Granath verkar haft annat för sig när han varit borta. I Christopher Silfverbielkes värld finns det som bekant bara en given syndabock och roten till allt det onda – Jacob Colt.

Att Silfverbielke smider planer för Colt nämns bara några få gånger och ligger mest som en diffus kuliss i bakgrunden. En del snickrande och fixande antyder i alla fall att någonting är i görningen.

Jacob Colts medverkan i boken kantas mest av ett trassligt privatliv och en underbemannad våldsrotel. Det är Christophers spektakulära möten med människor av alla de sorter som är bokens stora behållning. Det är också här som uppläsare Stefan Sauk kommer till sin fulla rätt. På ett briljant sätt botaniserar han i den palett av brytningar och dialekter som bokens karaktärer begåvats med och om det så gäller danska blondiner eller småländska bönder så ligger vägen öppen för dialektala utsvävningar – Toppklass.

Författarduon Buthler & Öhrlund har ännu en gång lyckats med konststycket att få läsaren/lyssnaren att sympatisera med en kallblodig psykopat och mördare. Spetsad med sex, dyr champagne och Stefan Sauks röst är ”Återvändaren” en ljudbok som det är omöjligt att stänga av.

Jag tröstar mig med att cliffhangern i slutet  lovar 100% fortsättning våren 2013 om jag är rätt informerad.

sep 202012
 

Besparingar inom vården och oseriösa vårdföretag i privatiseringens tidevarv.
Har internerna på svenska fängelser det bättre än våra gamla och sjuka på servicehusen?
En frågeställning som Catharina Ingelman-Sundbergs pensionärsliga beslutar sig för att söka svaret på i ”Kaffe med rån”.

På AB Diamantens servicehus har gamlingarna fått nog. Indragningar av både kaffe och mat, obefintligt med motion och frisk luft samt personal av den allra otrevligaste sorten. Det enda man är generös med är piller i alla regnbågens färger som de boende blir både trötta och tappar matlusten av.
”Nej, nu får det vara nog”, säger 79-åriga Märtha.
”Vi skulle nog ha det bättre i fängelset”, funderar hon vidare.
Tillsammans med sina vänner i körgänget börjar planer smidas. Med rollatorer och hög ålder som camouflage ska det perfekta brottet utföras som i slutändan ska leda till ett långt lyxigt fängelsestraff.

Det är riktigt kul och mysfaktorn är hög; till en början. Nyhetens behag med en kul och annorlunda historia lockar fram många skratt de första två, tre timmarna. Tyvärr så behövs det inte så många sidor för att berätta historien vilket får sina konsekvenser i att hela berättelsen spårar ur fullständigt när uppdraget väl är slutfört.

Om uppläsare Helge Skoog som för övrigt är klippt och skuren för den här typen av böcker stannat kvar vid sin ”halv åtta-röst”, hade det nog bromsat in fallet en aning. Istället blir det lite väl mycket teater och några av karaktärerna, speciellt gubbarna är riktigt jobbiga att lyssna på. Dessutom får de ensidiga fräckis-skämten med mus-anspelningar mungiporna att dra sig mer neråt än uppåt.

Nej tyvärr, betyget blir inte godkänt trots stora doser av senilkurage.

 

 

sep 132012
 

”Det femte vittnet” är den fjärde boken med försvarsadvokat Mickey Haller.
Från sitt gästspel som åklagare i den förra boken ”Prövningen” är Haller tillbaka som advokat igen.
Han ägnar sig numera åt civilrätt i finanskrisens tecken. Hans klienter består i huvudsak av husägare med ofördelaktiga lån som riskerar att få sina hem beslagtagna av bankerna.

En av Mickey Hallers klienter, Lisa Trammel som aktivt demonstrerat och protesterat mot bankernas orättvisa metoder har belagts med besöksförbud och får inte vistas närmre än 100 meter från ett bankkontor, eller dess anställda. Passande nog för bokens fortsättning hittas en av bankens tjänstemän, chefen för låneavdelningen Mitchell Bondurant mördad på parkeringen utanför banken. Omgående riktar polisen sina misstankar mot Lisa Trammel som har motiv för brottet och anhåller henne. För Mickey Hallers del betyder det att han, om än ofrivilligt och tillfälligt är tillbaka där han egentligen hör hemma – som brottmålsadvokat i ett mordfall.

Boken utspelar sig som sig bör när Mickey Haller är med och som boktiteln också antyder till stora delar i rättssalen.
Det är bra trots att jag inte är någon ”Grishamdyrkare”, men ett rättegångsdrama som oväxling och en lektion i det amerikanska rättsmaskineriet är både intressant och roande. Dessutom gör Michael Connelly det minst lika bra som Grisham.
Med Mickey Haller har han skapat en riktigt bra karaktär som med tiden kanske kan bli nästan lika omtyckt som Harry Bosch – Jag skrev nästan!
På tal om Harry Bosch så har han i ”Det femte vittnet” en statistroll á la mindre där han skymtar förbi som hastigast på ett födelsedagskalas.

Jag tycker det här är en av de bättre av Connelly på senare tid och Magnus Roosmann som alltid är bra, är riktigt bra i ”Det femte vittnet”.

sep 112012
 

”Styckerskan från Lilla Burma” är den femte och sista boken om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti vid Kymlinge-polisen.

Mordet på en politiker väcker stor uppståndelse. Att han dessutom var sverigedemokrat gör fallet extra känsligt då islamistiska konspirationer börjar spira hos somliga. Alltså, inget att sätta i händerna på en sorgtyngd kriminalinspektör med tankarna på annat håll.

Kommissarie Leif Asunander som bara har några veckor kvar till pensionen vill ge ett gammalt fall en sista chans.
Så vad kan väl passa bättre som terapiarbete än ett fem år gammalt ”cold case”.

Med tunga sinnen arbetar sig Gunnar Barbarotti tillbaka till 1989 där historien om ”Styckerskan från Lilla Burma” tar sin början. Parallellt med Barbarottis sökande genom Sverige spelas styckerskan Ellen Bjarnebos livshistoria upp.
Värt att notera är att längs resans gång dyker det upp några gamla bekanta från tidigare böcker vilket är ett kul inslag.

Håkan Nesser visar återigen att han är en språkets mästare. Att han dessutom läser sina böcker själv gör lyssningsupplevelsen fulländad. Hans sätt att förmedla den torra humorn i dialogerna är underbar.

 

 

 

 

 

jun 112012
 

Ännu en debutant på deckarhimlen, eller kanske deckardjungeln är mer passande. För tillfället vill alla skriva böcker, bli rika och berömda. Innehållet, nej det är inte så noga. Bara man får ett flashigt bokomslag och 15 minuter på bokmässan så vips, en ny stjärnförfattare är född.
Är jag elak eller bara avundssjuk? – förmodligen bådadera.
Vad jag egentligen vill ha sagt är att Pontus Ljunghill definitivt är ett lysande undantag.

”Stockholm 1928. Åttaåriga Ingrid Bengtsson hittas mördad ute på det nedlagda Djurgårdsvarvet. Mordet väcker stor uppståndelse och pressen rapporterar dagligen om utredningen. Den unge och lovande kommissarie John Stierna får fallet på sitt bord – det blir en jakt på en mördare som nästan inte lämnat några spår efter sig och där Stierna själv får betala ett högt personligt pris.

Visby 1953. I en hotellbar på Gotland sitter Stierna och summerar sin karriär efter att just ha gått i pension. Mordet på den lilla flickan är för alltid inbränt i hans medvetande och när en journalist söker upp honom för att göra en artikel om fallet och vad som egentligen hände den där hösten 1928, rullas allt upp igen.”

”En osynlig” är en mästerlig debutdeckare som kryper in i själen på både mördare, utredare samt med hjälp av uppläsare Reine Brynolfsson även på lyssnaren.
”En osynlig” är lika mycket välgestaltade Stockholmsmiljöer som förstklassig deckare. Ett gediget hantverk som med sitt tidstypiska språk förmedlar den unge kriminalkommisarien John Stiernas kall i livet, fallet Ingrid.
Det är med påtaglig frustration som man genomlider utredningens förlopp när ingen av poliserna ser skogen för alla träd.

Jag rekommenderarar er att lyssna på ”En osynlig” som är ett skönt avbrott från alla actionladdade thrillers. Här är det 1920-50 tal utan stress och Stierna tar det lugnt och metodiskt. Jag njöt varje minut för jag har inte andats samma luft sedan jag upptäckte Stieg Trenters böcker i tonåren.

 

maj 222012
 

Hennes namn klingar välbekant, boktitlarna likaså. Den där knutna etiketten som ett signum på hennes bokomslag flimrar igenkännande förbi framför ögonen. Ändå tittar jag bort.
Kanske har jag varit alltför uppslukad av mina gamla favoritförfattare och uppläsare för att ge hennes böcker en chans, vad vet jag.
Det krävdes i alla fall en rejäl duns i brevlådan och ljudboken Paradisoffer för att mitt intresse skulle vara väckt för den unga (relativt) ”säposkånskan”, Kristina Ohlsson.

Inkastad i bok nr 3 och noll koll på karaktärerna ska jag försöka förmedla mina intryck från min första ljudbok av Kristina Ohlsson med Mirja Turestedt som uppläsare.

Ett hotbrev hittas ombord på ett Boeing 747 med destination New York. Av Sveriges regering kräver man att ett utvisningsbeslut rivs upp och av USA vill man ha löfte om att ett hemligt fängelse i Afghanistan omedelbart stängs. Man hotar att spränga planet i luften om inte kraven infrias.
En handfull starka karaktärer befinner sig i utredningens centrum där en tillsynes hopplös kamp mot klockan tyngs ner av en ännu hopplösare kamp mot de amerikanska myndigheterna. Skräcken för kapade flygplan är tatuerad i den amerikanska själen och ett kapat flygplan i amerikanskt luftrum är uteslutet, men klockan går och bränslet är snart slut.
Upplagt för sträcklyssning och nagelbitande alltså.

Men trots alla rosor från kritikerna så lyfter aldrig den där 747:an för mig. Om det är uppläsningen som får motorerna att hacka eller om det är den för mig oprövade ”piloten” som tynger ner låter jag vara osagt. Mirja Turestedt läser helt ok och författarens kunskap om ämnet tvivlar jag inte en sekund på. Det klickar inte mellan oss helt enkelt. Jag känner inte av den där kusliga spänningen som ni andra gjort, tyvärr.

Jag ska ge de två tidigare böckerna en ärlig chans i sinom tid, men tills dess; tummen ner.

apr 272012
 

Försvarsadvokaten Mickey Haller är tillbaka. Första bekantskapen med honom var i succén I Lagens limo, och senare i Gatans lag.

I Prövningen är dock förutsättningarna de rakt motsatta då Haller gör ett gästspel på ”fel sida”. Efter en rad övertalningsförsök tar han motvilligt plats på åklagarsidan. Med sin halvbror Harry Bosch som utredare och sin exfru Maggie McPherson som bisittare ska han se till att nyckeln till Jason Jessups cell kastas för gott.

Barnmördaren Jason Jessup dömdes för mord på en tolvårig flicka 24 år tidigare. Nu har nya bevis lagts fram av Jessups försvarare i form av DNA-spår. De hävdar bestämt att de nya fynden kommer att fria honom. Jessup får därmed en ny chans att bevisa sin oskuld i rättssalen.
För att smula sönder försvarets nya bevis ger sig Harry Bosch ut på jakt efter information som kan leda till att den 24 år gamla domen står fast. Prio ett för Bosch är att hitta nyckelvittnet från den tidigare rättegången som naturligtvis är spårlöst försvunnen. Försvaret har skaffat sig ett övertag då den skicklige stjärnadvokaten Royce fått över pressen på sin sida och Jessup framställs alltmer som ett oskyldigt offer. Han släpps också inte helt oväntat mot borgen och med medierna hack i häl ser han till att bättra på sin guldglans ytterligare. Men vad gör han på nätterna?

Handlingen är till stora delar förlagd till rättssalen, på gott och ont. Jag gillar målande anföranden och pricksäkra slutpläderingar och jag skulle kunna räkna upp en handfull riktigt bra böcker i den genren. I Prövningen finner jag dock rättegångsscenerna alltför monotona och förutsägbara.
Jag säger emot mig själv nu men på något sätt gillar jag det ändå. (Det är något magiskt med Michael Connelly)

De mer fartfyllda avsnitten står naturligtvis Harry Bosch för och det lyfter boken avsevärt. I sin biroll tar han ändå rejält med plats och de nattliga spaningarna efter Jason Jessup är riktigt spännande.

En bok som inte är en av Michael Connellys bästa men klart godkänd, och där Magnus Roosmann är lika lysande som vanligt får summera min första recension på väldigt läänge.

feb 012012
 

”Gengångare” är Jo Nesbøs nionde kriminalroman om den före detta polisen Harry Hole.

Ett i praktiken uppklarat mord får Harry Hole att återvända till Oslo av en enda anledning. Han är övertygad om att polisen gripit fel gärningsman. Den som sitter anhållen för det drogrelaterade mordet är en ung man som en gång stod Harry väldigt nära – Rakels son Oleg.
Den mördade är för övrigt Olegs bästa vän Gusto, som ur ett annorlunda perspektiv med inre monologer själv redogör för bakgrunden och händelseförloppet fram till sin egen död.

Det framgår tidigt att det handlar om välorganiserad narkotikaverksamhet där stadens alla samhällsskikt är väl representerade och där den gemensamma nämnaren för dem alla är den nya kemiska drogen: fiolin – billigare och mer beroendeframkallande än heroin.

Gustos tillbakablickar varvas effektivt med Harry Holes privata eftersökningar i nutid där personer som korsar eller korsat deras vägar skickligt vävs in i berättelsen.
Jo Nesbøs ”Gengångare” har allt man kan önska sig av en ljudbok. Den har ett vägvinnande driv, helt befriad från traditionellt sömniga mittpartier. Nesbøs lakoniska humor är som vanligt träffsäker och associationer till film och engelsk fotboll är numera självklara inslag i hans böcker. Jonas Malmsjös röst och hans sätt att läsa bygger också upp spänningen ytterligare vilket oundvikligt leder till sträcklyssning.

Det som skiljer ”Gengångare” från tidigare böcker om Harry Hole är att den har en ganska dyster underton som berör lyssnaren på ett helt annat sätt än tidigare. Rakel och Harrys tidigare relation tillsammans med Olegs nuvarande situation har självfallet en stor del i det.

Så, som avslutning kan jag bara rekomendera er alla att lyssna på ”Gengångare”, för Jo Nesbø; han har aldrig varit bättre.

jan 242012
 

”Värt att dö för” är en helt fristående bok om Jack Reacher som tidsmässigt tar vid i efterdyningarna av ”61 timmar”.

Det är en något mörbultad Jack Reacher som gör entré i det 15:e äventyret som Lee Child skapat åt honom. På väg mot Virginia passerar Jack Reacher Nebraska någonstans på den amerikanska landsbygden. Bara ett kort stopp, en enda övernattning på traktens motell. Men som så många gånger förr ruvar även den här lilla avkroken på en mörk hemlighet och Jack Reacher lämnar sällan eller snarare aldrig en sådan plats förrän han har städat upp – ordentligt.

Reacher fattar ganska omgående misstanke om att allt inte står rätt till i den lilla staden. Traktens befolkning är slutna, beter sig märkligt och visar tydliga tecken på rädsla. Det framgår snart att det är en familj vid namn Duncan som härskar över hela bygden och dess invånare. Det är nästan lite Törnrosdalen över det hela.
Stämningen är hotfull och Duncans skyr inga medel för att bli kvitt den snokande före detta militärpolisen.
Men den ljusskygga affärverksamhet de bedriver lockar till sig fler aktörer och snart kryllar den ödsliga trakten av både italienare och iranier.
För att spetsa till historien ytterligare finns det en väl bevarad hemlighet om en flicka som försvann spårlöst för länge länge sen.

Trots en ganska rörig historia med många diffusa karaktärer att hålla ordning på är ”Värt att dö för” ett klart lyft gentemot den förra, ”61 timmar”. Som vanligt är språket enkelt och rakt på sak. Skottlossningar och slagsmål är omsorgsfullt formulerade, och vem kan, på gott och ont beskriva ett knytnävsslag mer detaljerat än Lee Child?

Två Reacherböcker på raken var nog lite to much både för er och för mig. Jag hade som bekant lite svårt att hålla isär de båda ljudböckerna i mitt förra inlägg. Jag känner mig således ganska mätt på Jack Reacher och det kommer dröja innan jag besöker USA:s ödemarker igen, men man undrar ju om han inte har lite kärlek på gång igen den käre Reacher om han nu kommer fram någon gång till den där militärbruttan i Virginia…..

….Magnus Roosmann då? Jo, han var lika bra som han brukar vara – precis som vanligt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...