Bokrecensioner (5) Bokrecensioner | Ljudboksbloggen - Part 5
sep 202011
 

Sjuttonåriga Haley McWaid försvinner spårlöst från sitt hem utanför New Jersey. Det går månader utan ett enda spår och med all säkerhet kommer fallet att förbli ouppklarat. Om nu inte Dan Mercer har någonting med försvinnandet att göra.
Dan har nämligen gått rakt in i Wendy Tynes fälla. Wendy är reporter på ett TV-program där misstänkta pedofiler tas på bar gärning. Dan tror att han ska hem till en flicka men istället möts han av Wendy Tynes kamerateam. Eftersom Dan arbetar med ungdomar riktas misstankarna mot honom även i fallet med försvunna Haley McWaid. Men med hjälp av en skicklig advokat och brist på bevis blir han ändå frikänd.
Wendys program läggs ner och hon får sparken från TV-bolaget. Hon beslutar sig då för att själv gräva fram sanningen om Dan Mercer. För att finna svaren på sina frågor måste hon börja leta långt tillbaka i tiden. Någonting hände där, en natt, för längesen.

Det är alltid en höjdpunkt när det släpps en ny bok av Harlan Coben på svenska. När den sedan framförs av Reine Brynolfsson som med hela sin själ ger liv åt hans berättelse är lyssningsupplevelsen total. Harlan Coben har överraskat mig varje gång och i För evigt dömd gör han inga undantag från den regeln. Med en allvarlig historia i grunden, kryddad med träffsäkra associationer är det omöjligt att lämna den här boken oberörd.

sep 092011
 

Lärjungen är den andra boken om kriminalpsykologen Sebastian Bergman.
Ett antal kvinnor mördas i sina egna hem under rituella former. Morden är kopior av de bestialiska brott som Edward Hinde begick för nästan femton år sedan. Det var Sebastian Bergmans kunskaper om seriemördare som ledde fram till ett gripande den gången. När han förstår att de nya morden är riktade mot honom personligen tvingar han mer eller mindre rikskriminalen att ta med honom i utredningen. Ett beslut som inte är omtyckt av alla i gruppen och som kommer att genomsyra hela berättelsen.

Trots sin brist på empati lyckas den sexmissbrukande skitstöveln Sebastian Bergman locka över mig på sin sida och få mig att känna en viss sympati för honom. Utan tvivel så är det maktlösheten, frustrationen och skuldmedvetenheten av att vara personligt involverad i händelserna som får Sebastian att blotta en skörare och mänskligare sida av sig själv.

Jag tycker för egen del att boken är i längsta laget. För en ljudbok på drygt 22 timmar krävs det något utöver det vanliga för att hålla kvar lyssnarens intresse. Något så spektakulärt bjuds vi tyvärr inte på även om boken är bra. Man börjar längta till slutscenen lite väl tidigt vilket är ett dåligt tecken i de här sammanhangen. Det blir en väldigt lång transportsträcka mot den slutliga finalen.
Vad  som gör den vägen lite kortare är Thomas Haraldsson nyutnämd anstaltschef. I sin nya chefsroll begår han ännu fler fel än han gjorde som polis i den förra boken – Det fördolda. En färgklick som lockar till många skratt, var så säker.

Niklas Falk tycker jag passar bra som uppläsare till Lärjungen även om han inte är någon av mina absoluta favoriter. Men om uppläsaren är okej tycker jag att han/hon ska följa med genom hela ljudbokssviten. Jag avskyr när förlagen blandar uppläsare helt utan tanke. Det uppfattar jag som ren nonchalans och brist på respekt mot oss ljudbokslyssnare.
Det är ju trots allt vi som håller den här branschen vid liv; så var rädda om oss.

aug 302011
 

Jag kan aldrig sluta att imponeras av Håkan Nessers berättarkonst och Himmel över London är definitivt inget undantag. Det är vansinnigt roligt mest hela tiden och det är Nesser själv som bidrar till det. Åsikterna är många om Håkan Nessers
kvaliteter som uppläsare, de flesta negativa.
Som uppläsare till andras böcker: No way.
Som berättare till sina egna: Alla dar i veckan.
För mig är Håkan Nessers ljudböcker mer upplevelse än tidsfördriv. Jag låter som en predikande pingstpastor nu men det finns bara två personer i det här landet som SKA läsa sina egna böcker och BARA dem, nämligen Håkan Nesser och Karin Alvtegen. Den lyssningsupplevelse de här två skapar av sina berättelser uteblir för er som sitter hemma i soffan och bläddrar i böckerna själva.

Himmel över London är minst sagt speciell.
Leonard Vermin har bjudit in sex personer till sitt 70-årskalas. Födelsedagen ska firas på en restaurang i London.
En del av berättelsen kretsar kring de inbjudna och deras brokiga väg fram till denna högtidsdag.
Men det är Leonards livshistoria som står i centrum och med hjälp av sin gula anteckningsbok berättar han om sitt liv i kölvattnet av Pragvåren 1968 som både politiskt och känslomässigt; (mest känslomässigt) skulle  prägla resten av hans liv.

Det ovan nämnda känslomässiga inslaget är Carla, kärleksgudinnan personifierad och alla mäns, oavsett ålder och geografisk tillhörighet våta dröm. Carla dyker upp i olika skepnader under berättelsens gång. Som tjeckisk spion i London, som den intressantaste kvinnan i klassen i staden ”K”, och bland mörka gränder i London i bokens slutskede.

I den yttersta delen av pereferins utkanter, ja längre ut går det knappast att vistas härjar
”The watchkiller”. Han placerar ett armbandsur på sina offer för att  visa tidpunkten för morden. Han får inte många rader i boken men är i högsta grad delaktig i historien.

När den siste karaktären Lars Gustav Selén tar steget in i handlingen en bit in i boken gäller det att gnugga geniknölarna varma för Gustav skriver nämligen på en roman om London. Det svarta och vita har helt plötsligt förbytts till en färgskala av sällan skådat slag där ingen nyans kan bestämmas med blotta ögat.
”Berättaren styr läsaren och berättelsen styr berättaren”

Lägg därtill att Leonard Vermin är döende, oförutsägbar och dessutom stormrik.
Det kommer att bli årets födelsedagsfest.
En svårtolkad recension månne men som sagt , I himmel över London är inget svart och vitt.

 

aug 232011
 

Paganinikontraktet är Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndorils andra bok under pseudonymen Lars Kepler.
De språkresurser och litterära kunskaper som den här författarduon besitter är redan känt. Dessutom är researchen riktigt vass. Mycket arbete har lagts ner på den, ingen tvekan om den saken. Den här ljudboken är mycket bättre än Hypnotisören enligt mig.

Historien utspelar sig under sommaren 2010.
Carl Palmcrona, en välrenomerad företagsledare hittas hängd i sin våning på Östermalm men polisen vill inte starta en utredning då de anser att handlingen är självförvållad.
Samtidigt påträffas en lösdrivande fritidsbåt i Stockholms skärgård. Ombord finner man en död kvinna. Att de här två händelserna skulle ha något med varandra att göra är det bara en person som tror på – kriminalkommisarie Joona Linna.
Men det krävs en stor portion av tjurskallig envishet för att övertala och övertyga sina kollegor om att följa hans intuitiva tankegångar. När det sedan inträffar ytterligare en rad av märkliga händelser som kan bindas till varandra börjar det gå upp ett ljus även för dem.
Men att det skulle handla om så stora saker på så hög nivå det hade nog inte ens Joona Linna kunnat förutspå.

Det här är en otroligt välskriven kriminalroman med både vackra och intelligenta skildringar och betraktelser.
En ådra av klassisk musik löper genom hela boken och det kan aldrig skada med en lektion i ett ämne som för mig är helt obruten mark. Eftersom jag är inne på ett positivt stråk så fortsätter jag på den inslagna vägen och börjar med slutet.
Upplösningen är riktigt rafflande och vägen dit riktigt rå och grym. Det våld vi varit förskonade ifrån i första halvan av boken angriper oss nu med full kraft. Det blir kanske lite FÖR mycket av allt hämdbegär med det får åtminstone mig att sitta fastspikad och vackert lyssna klart tills allt är över.

Det som drar ned betyget är att vägen dit är så fruktansvärt lång. 15 timmars slit för att få spurta de sista 2. Men jag har lite mig själv att skylla eftersom jag lyssnade på första halvan av boken med många avbrott och hade svårt att ta den till mig. Det krävs att ljudböcker av den här digniteten (17timmar) fastnar ganska snabbt om man ska orka in i mål. Men visst är den värd att lyssna på och Jonas Malmsjö har jag som bekant accepterat, så trots sina uppförsbackar är Paganinikontraktet väl värd en chans.

aug 112011
 

Den av kritikerna ständigt sågade Jo Nesbø har lagt Harry Hole i malpåse och testar här ett helt nytt grepp i en fristående bok med något så ovanligt som en ”headhunter” i huvudrollen.
-Han är ingen poet direkt den där Nesbø, skallar mobben i kör.
-Han använder alldeles för råa våldsskildringar fortsätter nervklena kritiker.
-Han är ett geni kontrar jag, för någon måste ju spela i samma lag, (* kanske tom i Queens Park Rangers.)
(*Ibland använder Roger Brown sin fru Dianas favoritlag som substitut för att beskriva känslor och händelser i boken.)

Som Jo Nesbøs advokat pläderar jag även gladeligt för det lakoniska språket som med sin korta rappa struktur skapar en tät intrig och kopplar järngrepp på lyssnaren från sida 1. Man kanske ska skriva från mening ett då Jonas Malmsjö briljerar i rollen som huvudperson och röst åt Roger Brown i en bok som således är skriven i jagform.

Till huvudpersonen Roger Brown då som mäter in på blott 1,67 i strumplästen men som kompenserar sin brist på längd med ett överlägset intellekt och enligt honom själv genom att vara Norges vassaste rekryterare av toppchefer, en sk ”headhunter”.
Men då Browns levnadsstandard befinner sig på en helt annan nivå än hans inkomster så krävs det en och annan konststöld för att få det hela att gå ihop. Men man stjäl inte från vem som helst, det kommer Roger Brown att bli varse och en rafflande jakt på sanning och lögn tar sin början.

Det behöver inte sägas så mycket mer för det här är en riktig munsbit på blott nio timmar. Det är dessutom lättlyssnat, spännande och otroligt bra läst av Jonas Malmsjö. ( Jag fattar inte vad jag hade emot honom tidigare)

Det som gör den här ljudboken extra intressant är att filmen Huvudjägarna har biopremiär den 4:e november. Inte missa.

aug 082011
 

Med högt ställda förväntningar intar jag finfåtöljen, sätter på mig lurarna, väl förberedd och redo att möta Arne Dahls nya specialenhet Opcop, en hemlig operativ enhet inom Europol som kan liknas vid ett europeiskt FBI.

Viskleken är först ut i en planerad kvartett av kriminalromaner. Som anhängare till Arne Dahls tidigare svit om den nu nedlagda A-gruppen känner jag mig bekväm med karaktärerna redan från början. Persongalleriet är nämligen i stort sett är detsamma. Chef för den hemliga enheten är Paul Hjelm som förfogar över några av Europas vassaste poliser, däribland A-gruppsbekante Arto Söderstedt.

Historien börjar på ett G20-möte London där en kines blir påkörd när han ska ta sig fram till en av bilarna i kortegen. Den döende mannen hinner viska något i nyss nämnde Söderstedts öra innan han dör. (Viskleken – a Chinese whisper på engelska)
I Stockholm hamnar en möbeltillverkare under polisens lupp då man finner kopplingar till både barnpornografi och samröre med den italienska maffian.
I Hampstead Heath, välkänd park i London upptäcker en fågelskådare liket av en kvinna som mördats under rituella former. För att utöka antalet lösa trådar ytterligare ska även kryptiska mejl från en som kallar sig Ariadne, konspirationsteorier kring  9/11, korrupta regeringar och omfattande utsläpp av miljögifter läggas till det redan trassliga nystanet.

Genom målande betraktelser och välformulerade dialoger förflyttas vi sakta, sakta, runt, runt, fram och tillbaka mot en förmodad upplösning och ett svar på alla vilseledande gåtor. Konversationerna är riktigt ”snygga” men  de är för långa och de inblandade för många, så det uppfattas mer som vilseledande svammel. Viskleken känns mer som en introduktion av den nya romansviten och en presentation av de inblandade. Det är således ganska sömningt och spänningen – nerven, lyser med sin frånvaro.

Johan Rabeus sätt att läsa kan man däremot inte klaga på. Han är inte min favorit men är tillsammans med Stefan Sauk de enda riktiga karaktärsuppläsarna (mitt eget påhittade ord) vi har i det här landet. Han ger liv åt karaktärerna med sitt engagemang och sin behagliga röst. Det som oroar något är att kanske just den behagliga rösten omedvetet tar bort spänningen. Tanken slog mig bara precis nu då jag minns att jag gav både Dan Browns – Gåtornas palats och Jan Vallentins – Strinbergs stjärna bottenbetyg; men det är förhoppningsvis bara tillfälligheter.

Till sist så hoppas jag att Arne Dahl kommer tillbaka i gammalt gott slag á la A-gruppen i nästa bok, så jag slipper sitta och sova i finfåtöljen…

 

aug 012011
 

Det här är den tredje och sista delen av Stockholm Noir-serien. Jag ångrar lite så här i efterhand att jag inte lyssnade på Aldrig fucka upp före Livet deluxe. Men det var på den tiden då jag hade så fruktansvärt svårt för Jonas Malmsjö som uppläsare. Men jag gav honom en chans till, och inte nog med att han tog den, han fullkomligt pulvriserar mina tidigare åsikter om honom, så kort sagt; han är briljant här.
När jag nu äntligen kommit till insikt med Jonas Malmsjös kvalitéer som uppläsare ligger vägen öppen för ljudböcker som jag tidigare ratat, tex. Huvudjägarna av Jo Nesbø, Paganinikontraktet av Lars Kepler och tidigare nämnda Aldrig fucka upp.

Till Livet deluxe igen och vad ni har att vänta er…
Jorge är tillbaka som en av huvudkaraktärerna, och delar den rollen med ex-polisen Martin Hägerström och juggekungen Radovans dotter, Natalie.
Jorge lever svenneliv igen och driver ett café. Men 9 till 5-kneg är inte hans grej, så det dröjer inte länge förrän en plan börjar ta form; värdetransportsrån – VTR med stort V.

Karaktärernas förhållande till sina familjer är väl representerat genom hela boken och den sociala biten känns viktig. Den får personerna i boken att verka mer levande och det får även till följd att man som lyssnare sympatiserar med dem trots deras kriminella handlingar.

Ex-snuten Martin Hägerström tar anställning som plit med uppdrag att infiltrera och närma sig JW vars straff snart är avtjänat.
Man misstänker att JW bedrivit någon form av ekonomisk brottslighet inifrån fängelset. Ni som har läst Aldrig fucka upp har ju stött på Hägerström tidigare, och i den här boken har han en klart framträdande roll.

Natalie Kranjic dotter till juggebossen Radovan lever ett glamouröst lyxliv, men inom en snar framtid blir hon tvungen att ändra sin livsstil, rannsaka sig själv, och ta reda på vem hon är och vad hon måste göra. Den tidigare så starka organisationen är splittrad. Kartan ska ritas om som Lapidus skriver och många aktörer vill ta över tronen som Radovan suttit så säkert på.

Karaktärerna närmar sig varandra  ju längre in i boken man kommer och deras öden flätas succesivt samman, vilket skapar en spännande intrig.

Livet deluxe är kanske inte lika bra som Snabba cash men den är ändå otroligt lättlyssnad och det är svårt att lägga lurarna ifrån sig. Dessutom är slutet riktigt bra och man får sitta kvar där en stund och begrunda de sista minuterna i boken.

Jag bläddrade lite i Livet deluxe hos en bokhandlare häromdan för att bilda mig en egen uppfattning om på vilket sätt boken är skriven. Jag har följt en del diskussioner i ämnet och är för egen del glad att jag bara LYSSNAR på böcker.

Jens Liljestrand på DN har skrivit en riktigt vass recension av boken som beskriver det här. Den är inte snäll, men jävligt rolig.

jul 212011
 

Ett telefonsamtal från en mor till sin son är inledningen till en historia som ändrar skepnad flera gånger under resans gång.

När Evan Casher kommer hem till sitt föräldrahem finner han sin mor mördad. Själv blir han bunden och med en snara runt halsen är Evan ytterst nära att även han tar samma väg som modern in i evigheten. Men en mystisk man räddar honom och en kamp för övelevnad och en rafflande jakt på sanningen tar sin början. Men trots ett bra tempo berörs jag inte nämnvärt. Kanske för att man redan vet vilka de fula fiskarna är och dels för att jag inte riktigt kommer överens med uppläsaren, Jonas Karlsson. I dialogerna använder han något slags bebisspråk som drar ner betyget rejält. Evan Casher låter mer som en åttaåring än sina verkliga tjugofyra.

Men det konstiga med tveksamma uppläsare och mediokra ljudböcker är att man vänjer sig vid dem efter ett tag om man plågar sig lite. Det gäller bara att ta sig över den berömda smärttröskeln.
Och plötsligt! Det tar sig, storyn är ju inte alls så enkelspårig som den först tycktes vara. Den visar sig i själva verket var riktigt smart. För Evan är frågorna fler än svaren och det är inte alltid som man tror. Det visar sig att hans ursprung är mycket mörkare än han någonsin kunnat drömma om.
Så när Karlsson slängt barnböckerna för att istället själv ryckas med i den spännande upplösningen av den här ljudboken så blir det ganska bra till slut….trots allt.

Nu tänker jag kasta mig in i nästa utmaning. Jag har sågat Jonas Malmsjö jäms med fotknölarna mer än en gång men nu ska han få en ärlig chans att övertyga mig om sin duglighet som uppläsare. Snabba cash var riktigt bra (Morgan Alling), Aldrig fucka upp hoppade jag över (blev ganska sågad i pressen)(Malmsjö), men Livet de luxe av Jens Lapidus har jag sett fram emot nu när det gamla gänget med JW och Jorge är tillbaka. Så please Jonas Malmsjö! Läs bra!

 

jul 172011
 

Jag har lyssnat på Bodil Mårtenssons böcker helt ostrukturerat och det här är den femte boken om Joakim Hill vid Helsingborgspolisen. Det är lite synd eftersom Hills privatliv går som en röd tråd genom alla böckerna. Att jag inte lyssnat på böckerna i kronologisk ordning beror till stor del på att de till en början spelades in som talböcker. Talböcker är för mig en svordom och uppläsarna har för det mesta mindre inlevelse än en receptionist på försäkringskassan. Men det har blivit ändring på det nu för böckerna spelas in i nya fräscha versioner med Kjell ”coach” Bengtsson som med sin sköna raspiga stämma ger nytt liv åt Bodil Mårtenssons böcker. Så du som ännu inte lyssnat på hennes böcker gör klokt i att börja från början.

I ”Jag vet att du är ensam” gäckar en seriemördare polisen i Helsingborg och som titeln antyder så har mördaren järnkoll på vilka kvinnor som befinner sig ensamma hemma. Han ringer och viskar fram sina hotelser och den närmaste tiden fylls flera kvinnors vardag av både oro och skräck. Vi får följa flera livsöden och i de fall som mördaren gjort verklighet av sina hot är brottsplatsutredningen proffsigt beskriven med allt vad den senaste tekniken har att erbjuda. Bodil Mårtensson känns mycket trovärdig och har med all säkerhet gjort sin läxa. Det är spänning från början till slut, något som jag inte varit bortskämd med i de tidigare ljudböckerna om Joakim Hill som jag lyssnat på. Jag ska inte nämna VAD som händer i slutet av boken men jag vill ändå ta upp att någonting händer. Plötsligt är boken slut och du sitter med hakan nere vid knäna någonstans, jag lovar. Just det här är pricken över iet som gör ”Jag vet att du är ensam” till min Bodil Mårtensson-favorit.

jul 152011
 

Jag har många böcker i huvudet som ännu inte blivit recenserade. Jag tycker därför att det vore på sin plats att lyfta fram Michael Hjorth och Hans Rosenfeldts debut – Det fördolda. Dels för att det är en väldigt bra ljudbok men framförallt då deckarduon är högaktuell igen då den andra boken (Lärjungen) om Sebastian Bergman släpps som ljudbok den 22 augusti.

Filmer och TV-serier baseras ofta på böcker men i det här fallet är det faktiskt tvärtom. Många av er såg  den säkert på SVT i julas, men då under namnet ”Den fördömde”. Enligt mig så är ljudboken betydligt mycket bättre än TV-serien.

Intrigen…
Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig.

Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson – som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru – får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.
Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk.
Men Rikskrim – som tagit över fallet – behöver hans hjälp. Sebastian Bergman finner sig för första gången på mycket länge indragen i en mordutredning. Han blir alltmer engagerad, och har dessutom sina högst personliga motiv för att vilja få tillgång till ett polisregister.
Alla ledtrådar pekar mot den fina Palmlövsskolan, där Roger gick. En till synes perfekt miljö, med allt större sprickor i fasaden.

Den sexmissbrukande psykologen Sebastian Bergman är underbar. Han retar upp sina kollegor och han retar upp mig. Han är arrogant och hans psykologikunskaper kommer väl till pass då kvinnor ska på fall. Men det är han som gör boken så man kan inte låta bli att gilla honom trots att han är en skitstövel. Men den som står för humorn i boken är den käre Haraldsson vid Västeråspolisen. Han gör det mesta fel och det beskrivs på ett utomordentligt roligt sätt. Här har författarduon använt sina komiska färdigheter väl.
Uppläsare är Niklas Falk som jag tycker passar utmärkt för uppgiften att representera den egensinnige psykologen Sebastian Bergman.

Jag hade  inga höga tankar om den här boken det måste jag erkänna. Jag vet inte om det var konstellationen mellan manusförfattaren till Svensson Svennson och proramledaren för Parlamentet som fick mig att ana oråd. Inget ont om något av programmen men som deckarförfattare var jag tveksam till duon. Men jag hade fel i min bedömning för det här var riktigt bra. Om det beror på mina lågt ställda förväntningar eller om boken  faktist är så bra som jag tror, det överlåter jag åt er att bedömma.
Men cliffhangern på slutet är iallafall magisk.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...