Pianostämmaren Recension Ljudbok Pianostämmaren Recension Ljudbok | Ljudboksbloggen
Nov 092012
 

”Pianostämmaren” är en fristående fortsättning på Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge vid länskriminalen i Stockholm.
Det går bra att lyssna på ”Pianostämmaren” som första bok men jag rekommenderar att man lyssnar på ”Vredens tid”, ”Nirvanaprojektet” och ”Den felande länken”  först. Dels för att tillgodose sig viktig bakgrundsinformation om privatliv och annat, men framförallt för att de är otroligt spännande böcker – och då kan man lika gärna ta dem i rätt ordning.

”Pianostämmaren” inleds med att en försvunnen flicka hittas död vid strandkanten i Bromma. Hon har misshandlats men dödsorsaken är oklar och vissa fynd på platsen förbryllar polisen. Kriminalkommissarie Walter Gröhn och hans assistent Jonna de Brugge får ta sig an det komplicerade fallet.

Dramaturgin skiljer sig markant från tidigare böcker av Stefan Tegenfalk då ”Pianostämmaren” är mer av en pusseldeckare där handlingen till stora delar är koncentrerad till Ålsten, en av Stockholms västra stadsdelar.
Det är i de här omgivningarna som Walter och Jonna börjar sitt sökande efter mördaren. Man förhör klasskamrater, lärare och tidigare dömda våldsverkare för att ta sig framåt i utredeningen.
Intresset väcks tidigt för 16-åriga Linnea Hansen som mycket av boken kretsar kring. Hon kommer från välordnade förhållanden men är helt osynlig för sina karriärslystna och självupptagna föräldrar. Hennes vardag kantas av psykisk och fysisk mobbning och förutom en tjej på ett chat-forum har hon ingen att dela sina mörkaste tankar med.
Hon har starka motiv, men att den späda flickan skulle vara en mördare känns helt osannolikt.

Parallellt med utredningen brottas Jonna med personliga problem i sviterna efter ett tidigare mordfall. På inrådan av sin psykolog bestämmer sig Jonna för att söka efter sitt ursprung i Holland, men hennes adoptivföräldrar är inte lika positiva. Är det av egoistiska skäl eller vet de något om hennes biologiska föräldrar som de inte har berättat?

Stefan Tegenfalk presenterar en riktigt mörk historia om mobbning och andra missförhållanden. Det är lätt att ryckas med trots att boken berör mer än den underhåller. Några väl avvägda ljusglimtar här och där gör att den ganska tunga berättelsen hela tiden håller sig ovanför ytan. Villospåren är skickligt kamouflerade och misstankarna ändrar hela tiden riktning. Ett riktigt välskrivet hantverk som hävs upp ytterligare av mästerlige Reine Brynolfsson.

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)