Hjorth och Rosenfeldt Hjorth och Rosenfeldt | Ljudboksbloggen
Nov 232012
 

”Fjällgraven” är den tredje kriminalromanen med kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmordkommissionen.

Två kvinnor på vandring i den jämtländska fjällvärden gör en makaber upptäckt när en av dem halkar utför en brant. När hon tittar sig omkring ser hon en skeletthand sticka upp ur marken. När den lokala polisen börjar undersöka det förmodade fornfyndet kan man slå fast att det är en grav man funnit, betydligt färskare än man först trott. I graven ligger det sex kroppar, varav två är barn. Riksmordkommisionen kopplas in och börjar sitt svåra arbete med att identifiera kropparna.

Det är en mängd oklara omständigheter som försvårar utredningen då ledtrådarna är få, och ett realistiskt motiv saknas.
Som tur är har författarna skapat en handfull högst levande karaktärer som lyfter storyn och driver den sakligt och bestämt, i rätt riktning.
Men, om det knivskarpa gänget från Riksmordkommisionen är vassa mordpusslare kan man lugnt konstatera motsatsen när det gäller deras privatliv, där det inte är mycket som fungerar. Här frodas svartsjukan, sveken och lögnerna, men också tilliten och respekten för varandra.

Det är de här vardagsproblemen som ger liv och fångar mitt intresse för boken.
Mordgåtan puttrar liksom på lite vid sidan om.
Jag tycker Hjorth och Rosenfeldt kan slå sig för bröstet och andas in lite positiv kritik; för när karaktärerna känns viktigare än fallet man ska lösa, har man lyckats väldigt bra med sina ”gubbar”.
Sebastian Bergman är ett lysande exempel – en riktig idiot som är omöjlig att tycka om; ändå gör man det.

Uppläsningen av Niklas Falk är bra och jag uppmuntrar alltid när man fortsätter med samma uppläsare i en romansvit.

Jag ser fram emot fler spännande mordgåtor av Hjorth och Rosenfeldt – för man vill ju veta hur det går för Bergman & co.;)

 

 

 

 

 

 

Jul 152011
 

Jag har många böcker i huvudet som ännu inte blivit recenserade. Jag tycker därför att det vore på sin plats att lyfta fram Michael Hjorth och Hans Rosenfeldts debut – Det fördolda. Dels för att det är en väldigt bra ljudbok men framförallt då deckarduon är högaktuell igen då den andra boken (Lärjungen) om Sebastian Bergman släpps som ljudbok den 22 augusti.

Filmer och TV-serier baseras ofta på böcker men i det här fallet är det faktiskt tvärtom. Många av er såg  den säkert på SVT i julas, men då under namnet ”Den fördömde”. Enligt mig så är ljudboken betydligt mycket bättre än TV-serien.

Intrigen…
Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig.

Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson – som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru – får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.
Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk.
Men Rikskrim – som tagit över fallet – behöver hans hjälp. Sebastian Bergman finner sig för första gången på mycket länge indragen i en mordutredning. Han blir alltmer engagerad, och har dessutom sina högst personliga motiv för att vilja få tillgång till ett polisregister.
Alla ledtrådar pekar mot den fina Palmlövsskolan, där Roger gick. En till synes perfekt miljö, med allt större sprickor i fasaden.

Den sexmissbrukande psykologen Sebastian Bergman är underbar. Han retar upp sina kollegor och han retar upp mig. Han är arrogant och hans psykologikunskaper kommer väl till pass då kvinnor ska på fall. Men det är han som gör boken så man kan inte låta bli att gilla honom trots att han är en skitstövel. Men den som står för humorn i boken är den käre Haraldsson vid Västeråspolisen. Han gör det mesta fel och det beskrivs på ett utomordentligt roligt sätt. Här har författarduon använt sina komiska färdigheter väl.
Uppläsare är Niklas Falk som jag tycker passar utmärkt för uppgiften att representera den egensinnige psykologen Sebastian Bergman.

Jag hade  inga höga tankar om den här boken det måste jag erkänna. Jag vet inte om det var konstellationen mellan manusförfattaren till Svensson Svennson och proramledaren för Parlamentet som fick mig att ana oråd. Inget ont om något av programmen men som deckarförfattare var jag tveksam till duon. Men jag hade fel i min bedömning för det här var riktigt bra. Om det beror på mina lågt ställda förväntningar eller om boken  faktist är så bra som jag tror, det överlåter jag åt er att bedömma.
Men cliffhangern på slutet är iallafall magisk.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...