Eldvittnet är paret Keplers tredje kriminalroman om Joona Linna, den lugne intuitive kommisarien med den isgrå blicken. Den bästa boken hittills enligt dem själva och jag tänker inte säga emot, för visst är det så.
En tonårstjej hittas mördad på ett behandlingshem för självdestruktiva flickor utanför Sundsvall. Mordet har ägt rum på isoleringen och vittnen saknas. Senare påträffas ytterligare en död kvinna, utsatt för samma brutala våld. Samma natt rymmer en av de intagna flickorna och det mesta tyder på att det är hon som ligger bakom de brutala morden.
Joona Linna blir ombedd att ta sig en titt på brottsplatsen trots sina restriktioner. Han är nämligen avstängd, misstänkt för tjänstefel och föremål för en internutredning. Trots sina bakbundna händer tar den känslige supersnuten rejält med plats i utredningen och driver den framåt i sin nya och tillfälliga roll som observatör.
Det är en skickligt konstruerad historia som direkt kopplar järngrepp om lyssnaren. Brutalt våld samsas med villospår och cliffhangers. Kontakten med bokens karaktärer är däremot relativt ytlig och de flesta av de inblandade känns mer som diffusa skuggor. I gengäld får vi komma Joona Linna lite mer in på livet vilket gör honom både intressantare och mer levande än tidigare. Att Joona dessutom verkar bära runt på en del gamla lik från det förflutna gör att suget efter nästa bok bara ökar.
Jag hoppas att författarparet Ahndoril fortsätter att utveckla sina kriminalromaner i samma goda stil och att Jonas Malmsjö får fortsatt förtroende som uppläsare även i nästa ljudbok.
Han verkar för övrigt läsa in allt som ges ut för tillfället och är den som dominerar och levererar bland uppläsarna just nu.
Nu tar jag själv en paus från Jonas Malmsjö för att ta mig an Liza Marklunds nya bok Du gamla du fria med Eva Röse. Efter den så blir det nog Jag är Zlatan. Uppläsare? Jonas Malmsjö, vem annars.
