Jag kan aldrig sluta att imponeras av Håkan Nessers berättarkonst och Himmel över London är definitivt inget undantag. Det är vansinnigt roligt mest hela tiden och det är Nesser själv som bidrar till det. Åsikterna är många om Håkan Nessers
kvaliteter som uppläsare, de flesta negativa.
Som uppläsare till andras böcker: No way.
Som berättare till sina egna: Alla dar i veckan.
För mig är Håkan Nessers ljudböcker mer upplevelse än tidsfördriv. Jag låter som en predikande pingstpastor nu men det finns bara två personer i det här landet som SKA läsa sina egna böcker och BARA dem, nämligen Håkan Nesser och Karin Alvtegen. Den lyssningsupplevelse de här två skapar av sina berättelser uteblir för er som sitter hemma i soffan och bläddrar i böckerna själva.
Himmel över London är minst sagt speciell.
Leonard Vermin har bjudit in sex personer till sitt 70-årskalas. Födelsedagen ska firas på en restaurang i London.
En del av berättelsen kretsar kring de inbjudna och deras brokiga väg fram till denna högtidsdag.
Men det är Leonards livshistoria som står i centrum och med hjälp av sin gula anteckningsbok berättar han om sitt liv i kölvattnet av Pragvåren 1968 som både politiskt och känslomässigt; (mest känslomässigt) skulle prägla resten av hans liv.
Det ovan nämnda känslomässiga inslaget är Carla, kärleksgudinnan personifierad och alla mäns, oavsett ålder och geografisk tillhörighet våta dröm. Carla dyker upp i olika skepnader under berättelsens gång. Som tjeckisk spion i London, som den intressantaste kvinnan i klassen i staden ”K”, och bland mörka gränder i London i bokens slutskede.
I den yttersta delen av pereferins utkanter, ja längre ut går det knappast att vistas härjar
”The watchkiller”. Han placerar ett armbandsur på sina offer för att visa tidpunkten för morden. Han får inte många rader i boken men är i högsta grad delaktig i historien.
När den siste karaktären Lars Gustav Selén tar steget in i handlingen en bit in i boken gäller det att gnugga geniknölarna varma för Gustav skriver nämligen på en roman om London. Det svarta och vita har helt plötsligt förbytts till en färgskala av sällan skådat slag där ingen nyans kan bestämmas med blotta ögat.
”Berättaren styr läsaren och berättelsen styr berättaren”
Lägg därtill att Leonard Vermin är döende, oförutsägbar och dessutom stormrik.
Det kommer att bli årets födelsedagsfest.
En svårtolkad recension månne men som sagt , I himmel över London är inget svart och vitt.
