”Mamma försökte” är en samling spridda noveller – några har publicerats tidigare men de flesta är helt nyskrivna. Jens Lapidus har själv beskrivit boken – eller novellsamlingen om man så vill, som ett experiment. Den beskrivningen speglar av sig i flera av novellerna där Jens Lapidus visar en helt annan sida av sitt författarskap. Novellen ”Alboraz-massivet” är ett tydligt exempel – en novell om off pist-åkning i Iran!, där ett svenskt killgäng tar extrem-skidåkningen till en helt ny nivå.
Ett par noveller etsar sig fast lite extra och ger avtryck. De är innehållsrika och detaljerade trots att de är korta berättelser.
En av dem är ”Filmen” som berör ett känsligt ämne ur advokatens egen synvinkel och frustrationen av att göra sitt bästa utan att blanda in några moraliska betänkligheter.
En annan favorit är ”Fax från evigheten” – där en ung kvinna på väg upp i karriären negligeras av sina chefer – men med hjälp av sin begåvning ger tillbaka och får sin revansch.
Flera av de korta berättelserna är annars som hämtade direkt ur någon av böckerna i Jens Lapidus ”Stockholm noir-serie” – där karaktärerna redan är kända för läsaren/lyssnaren och som beskriver någon specifik händelse ur deras liv mer detaljerat.
Jag var inne och läste om några lyssnares omdöme av ”Mamma försökte” på Storytel och blev både konfunderad och irriterad.
”Kass bok. Man hade kunnat skriva bättre själv.”
”Riktigt jobbig bok orkar inte hålla reda på alla olika scener varför kan man inte skriva en bok om bara ett dussin personer inte halva Sveriges befolkning plus några till nä jag lägger denna till handlingarna.”
Man får ta boken som den novellsamling den är – och det där med svårigheten att hålla isär olika karaktärer förstår jag inte då boken består av fristående berättelser. Det är lättlyssnat och boken som är på endast sex timmar slukar man snart i sig.
Att ”Mamma försökte” skulle nå upp till samma klass som ”Stockholm noir-sviten” – det hade jag inte förväntat mig då det är en samling noveller – men ett lyckat experiment tycker jag definitivt att det är så betyget blir mer än godkänt.
Avslutningsvis några ord om alltid lika mästerlige Magnus Roosmann; kung i de här sammanhangen som fick den här kommentaren på Storytel, av en förmodligen inte helt nykter lyssnare: ”Lyssnade två minuter sedan lade jag av pga vidrig uppläsare. Rekord. Det får bli till att läsa analogt…”
Skål på dig!
