recension (2) recension | Ljudboksbloggen - Part 2
mar 192013
 

Djävulskyssen ljudbokUnni Lindell planterar ännu en spänningsroman i den norska vardagen, någonstans ute i Oslos förortsmylla. Här arbetar Vivian Glenne tilsammans med sin granne Birgit Willmann på ett tvätteri. En dag anförtror sig Vivian för Birgit över att glas vin på jobbet och avslöjar att hon haft flera kärleksaffärer vid sidan om de senaste åren. Senare hittas Vivian ihjälslagen i närheten av hemmet.

Före och efter mordet på Vivian strösslar Unni Lindell friskt med villospår. Man blir pepprad med namn på misstänkta: Ex-makar, grannar, älskare och diverse annat löst folk vilken förmodligen är författarinnans avsikt är omöjliga att sortera och hålla ordning på.
Jag har varit inne på det förut att det finns böcker som det inte går att strölyssna på lite då och då. Det här är absolut en sådan. Speciellt i början bör man vara uppmärksam på alla karaktärer som i alla fall jag blandar ihop så jag till slut inte vet vem som sover med vem.
Lättare är det att hänga med utredningssidans huvudkaraktärer, poliserna Cato Isaksen och hans totala motsats Marian Dahle. Här går privatlivet som en brokig men ändå röd tråd genom alla Unni Lindells böcker i serien. Klyftan mellan dem har definitivt minskat och sammarbetet fungerar bättre, men de känns fortfarande som de är från varsin planet. Det är två ganska platta karaktärer som jag ändå ser fram emot att följa i kommande böcker.

Uppläsningen av Magnus Roosmann är det som vanligt inget att anmärka på men det är svårt att betygsätta helheten. Hon är skicklig Unni Lindell men krånglar ofta till det med för många dimridåer. Jag hoppas att hon ger mer liv till huvudkaraktärerna i nästa bok och gör historien lite rakare så fixar Magnus Roosmann resten.

Nov 232012
 

”Fjällgraven” är den tredje kriminalromanen med kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmordkommissionen.

Två kvinnor på vandring i den jämtländska fjällvärden gör en makaber upptäckt när en av dem halkar utför en brant. När hon tittar sig omkring ser hon en skeletthand sticka upp ur marken. När den lokala polisen börjar undersöka det förmodade fornfyndet kan man slå fast att det är en grav man funnit, betydligt färskare än man först trott. I graven ligger det sex kroppar, varav två är barn. Riksmordkommisionen kopplas in och börjar sitt svåra arbete med att identifiera kropparna.

Det är en mängd oklara omständigheter som försvårar utredningen då ledtrådarna är få, och ett realistiskt motiv saknas.
Som tur är har författarna skapat en handfull högst levande karaktärer som lyfter storyn och driver den sakligt och bestämt, i rätt riktning.
Men, om det knivskarpa gänget från Riksmordkommisionen är vassa mordpusslare kan man lugnt konstatera motsatsen när det gäller deras privatliv, där det inte är mycket som fungerar. Här frodas svartsjukan, sveken och lögnerna, men också tilliten och respekten för varandra.

Det är de här vardagsproblemen som ger liv och fångar mitt intresse för boken.
Mordgåtan puttrar liksom på lite vid sidan om.
Jag tycker Hjorth och Rosenfeldt kan slå sig för bröstet och andas in lite positiv kritik; för när karaktärerna känns viktigare än fallet man ska lösa, har man lyckats väldigt bra med sina ”gubbar”.
Sebastian Bergman är ett lysande exempel – en riktig idiot som är omöjlig att tycka om; ändå gör man det.

Uppläsningen av Niklas Falk är bra och jag uppmuntrar alltid när man fortsätter med samma uppläsare i en romansvit.

Jag ser fram emot fler spännande mordgåtor av Hjorth och Rosenfeldt – för man vill ju veta hur det går för Bergman & co.;)

 

 

 

 

 

 

Nov 092012
 

”Pianostämmaren” är en fristående fortsättning på Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge vid länskriminalen i Stockholm.
Det går bra att lyssna på ”Pianostämmaren” som första bok men jag rekommenderar att man lyssnar på ”Vredens tid”, ”Nirvanaprojektet” och ”Den felande länken”  först. Dels för att tillgodose sig viktig bakgrundsinformation om privatliv och annat, men framförallt för att de är otroligt spännande böcker – och då kan man lika gärna ta dem i rätt ordning.

”Pianostämmaren” inleds med att en försvunnen flicka hittas död vid strandkanten i Bromma. Hon har misshandlats men dödsorsaken är oklar och vissa fynd på platsen förbryllar polisen. Kriminalkommissarie Walter Gröhn och hans assistent Jonna de Brugge får ta sig an det komplicerade fallet.

Dramaturgin skiljer sig markant från tidigare böcker av Stefan Tegenfalk då ”Pianostämmaren” är mer av en pusseldeckare där handlingen till stora delar är koncentrerad till Ålsten, en av Stockholms västra stadsdelar.
Det är i de här omgivningarna som Walter och Jonna börjar sitt sökande efter mördaren. Man förhör klasskamrater, lärare och tidigare dömda våldsverkare för att ta sig framåt i utredeningen.
Intresset väcks tidigt för 16-åriga Linnea Hansen som mycket av boken kretsar kring. Hon kommer från välordnade förhållanden men är helt osynlig för sina karriärslystna och självupptagna föräldrar. Hennes vardag kantas av psykisk och fysisk mobbning och förutom en tjej på ett chat-forum har hon ingen att dela sina mörkaste tankar med.
Hon har starka motiv, men att den späda flickan skulle vara en mördare känns helt osannolikt.

Parallellt med utredningen brottas Jonna med personliga problem i sviterna efter ett tidigare mordfall. På inrådan av sin psykolog bestämmer sig Jonna för att söka efter sitt ursprung i Holland, men hennes adoptivföräldrar är inte lika positiva. Är det av egoistiska skäl eller vet de något om hennes biologiska föräldrar som de inte har berättat?

Stefan Tegenfalk presenterar en riktigt mörk historia om mobbning och andra missförhållanden. Det är lätt att ryckas med trots att boken berör mer än den underhåller. Några väl avvägda ljusglimtar här och där gör att den ganska tunga berättelsen hela tiden håller sig ovanför ytan. Villospåren är skickligt kamouflerade och misstankarna ändrar hela tiden riktning. Ett riktigt välskrivet hantverk som hävs upp ytterligare av mästerlige Reine Brynolfsson.

 

 

 

okt 092012
 

”Gräspojken” är Christer Lundbergs debutroman. Han är mest känd för sitt radioprogram Christer i P3 men har även medverkat i ”På spåret” och är medlem i synthpopbandet Universal Poplab.

”Gräspojken” är som han själv beskriver det en rövarhistoria och visst är berättelsen helt osannorlik, men jag anar att det finns fler självupplevda episoder i boken än historien om den blå pallen.

Huvudpersonen är tolvårige Kalle som bor i Majorna med sin snälle men hårt drickande pappa, lillebror Björn samt mamma Bodil som inget hellre vill än att åka till Indien för att finna sig själv.
Om den här familjen verkar en smula underlig är det bara början på hur den här historien kommer att utveckla sig de närmaste månaderna. När Kalle av en slump upptäcker att det är cannabisfrön i nymfparakiten Aslans fågelmat börjar en plan ta form. Inspirerad av tv-serien Miami Vice samt nyvunnen kunskap i Marijuanaodling efter en misslyckad bilsemester till Amsterdam börjar plantor växa och pengar rulla in. Som världens yngste knarkkung distrubierar nu Kalle Göteborgs hippaste drog – Aslanweed.

”Gräspojken” har en skön avslappnad ton rakt igenom. Allvarliga bekymmer och kriminella handlingar svävar osynligt förbi utan att moraliseras. Det är en lättsmält skröna som får vara i fred utan gränser mellan rätt och fel och bara vara just vad den är, en skön historia.
Att Christer Lundberg läser sin egen bok känns givet. Han har en behaglig röst som passar perfekt till den här ljudboken och de utländska karaktärerna tolkas med stor humor.
Jag hade några riktigt roliga timmar tillsammans med ljudboken ”Gräspojken” blandat med tankar från ett 80-tal man minns med skräckblandad förtjusning.

 

 

okt 082012
 

”Illdåd” är den andra boken om beteendevetaren Alex King. Till skillnad från Thomas Eriksons succédebut ”Bländverk” rymmer ”Illdåd” en mer nedstämd, tyngre och allvarsammare historia.

När Sara Leijon våldtas på lucianatten av fyra män, är det bara början på en utdragen process av ännu mer lidande.
Svårt misshandlad tar hon sig till polisstationen för att anmäla våldtäkten. Där bemöts hon med både arrogans och misstänksamhet. Trots vattentät bevisning ifrågasätts hennes trovärdighet gång på gång.

”Illdåd” är till stora delar ett rent rättegångsdrama där det svenska rättsväsendet visar upp sig från sin allra sämsta sida. Jag hade inte en aning om att det gick till på det här viset men jag förmodar att Thomas Erikson gjort sin läxa och att det mesta stämmer för hur advokater får behandla en målsägande i ett våldtäktsmål.

Nina Mander rekommenderar Sara att ta sig an beteendevetaren Alex King som stöd under rättegången. Hon tvekar först men det ska visa sig vara ett lyckat beslut då hon under Kings vägledning börjar känna sig både starkare och tryggare. För Alex Kings del blir det en mentalt smärtsam resa i det förflutna.

Det är en väldigt lättlyssnad bok som tar upp ett viktigt ämne så betyget blir klart godkänt. Jag måste erkänna att jag tyckte ”Bländverk” var en bättre bok men det är orättvist att jämföra dem då de är så olika.

Jag är som bekant allergisk mot byten av uppläsare men jag får acceptera det i det här fallet då Felix Engström gör det riktigt bra. Jag har hört några negativa kommentarer om honom men jag tycker att han är helt ok.

sep 202012
 

Besparingar inom vården och oseriösa vårdföretag i privatiseringens tidevarv.
Har internerna på svenska fängelser det bättre än våra gamla och sjuka på servicehusen?
En frågeställning som Catharina Ingelman-Sundbergs pensionärsliga beslutar sig för att söka svaret på i ”Kaffe med rån”.

På AB Diamantens servicehus har gamlingarna fått nog. Indragningar av både kaffe och mat, obefintligt med motion och frisk luft samt personal av den allra otrevligaste sorten. Det enda man är generös med är piller i alla regnbågens färger som de boende blir både trötta och tappar matlusten av.
”Nej, nu får det vara nog”, säger 79-åriga Märtha.
”Vi skulle nog ha det bättre i fängelset”, funderar hon vidare.
Tillsammans med sina vänner i körgänget börjar planer smidas. Med rollatorer och hög ålder som camouflage ska det perfekta brottet utföras som i slutändan ska leda till ett långt lyxigt fängelsestraff.

Det är riktigt kul och mysfaktorn är hög; till en början. Nyhetens behag med en kul och annorlunda historia lockar fram många skratt de första två, tre timmarna. Tyvärr så behövs det inte så många sidor för att berätta historien vilket får sina konsekvenser i att hela berättelsen spårar ur fullständigt när uppdraget väl är slutfört.

Om uppläsare Helge Skoog som för övrigt är klippt och skuren för den här typen av böcker stannat kvar vid sin ”halv åtta-röst”, hade det nog bromsat in fallet en aning. Istället blir det lite väl mycket teater och några av karaktärerna, speciellt gubbarna är riktigt jobbiga att lyssna på. Dessutom får de ensidiga fräckis-skämten med mus-anspelningar mungiporna att dra sig mer neråt än uppåt.

Nej tyvärr, betyget blir inte godkänt trots stora doser av senilkurage.

 

 

sep 132012
 

”Det femte vittnet” är den fjärde boken med försvarsadvokat Mickey Haller.
Från sitt gästspel som åklagare i den förra boken ”Prövningen” är Haller tillbaka som advokat igen.
Han ägnar sig numera åt civilrätt i finanskrisens tecken. Hans klienter består i huvudsak av husägare med ofördelaktiga lån som riskerar att få sina hem beslagtagna av bankerna.

En av Mickey Hallers klienter, Lisa Trammel som aktivt demonstrerat och protesterat mot bankernas orättvisa metoder har belagts med besöksförbud och får inte vistas närmre än 100 meter från ett bankkontor, eller dess anställda. Passande nog för bokens fortsättning hittas en av bankens tjänstemän, chefen för låneavdelningen Mitchell Bondurant mördad på parkeringen utanför banken. Omgående riktar polisen sina misstankar mot Lisa Trammel som har motiv för brottet och anhåller henne. För Mickey Hallers del betyder det att han, om än ofrivilligt och tillfälligt är tillbaka där han egentligen hör hemma – som brottmålsadvokat i ett mordfall.

Boken utspelar sig som sig bör när Mickey Haller är med och som boktiteln också antyder till stora delar i rättssalen.
Det är bra trots att jag inte är någon ”Grishamdyrkare”, men ett rättegångsdrama som oväxling och en lektion i det amerikanska rättsmaskineriet är både intressant och roande. Dessutom gör Michael Connelly det minst lika bra som Grisham.
Med Mickey Haller har han skapat en riktigt bra karaktär som med tiden kanske kan bli nästan lika omtyckt som Harry Bosch – Jag skrev nästan!
På tal om Harry Bosch så har han i ”Det femte vittnet” en statistroll á la mindre där han skymtar förbi som hastigast på ett födelsedagskalas.

Jag tycker det här är en av de bättre av Connelly på senare tid och Magnus Roosmann som alltid är bra, är riktigt bra i ”Det femte vittnet”.

sep 112012
 

”Styckerskan från Lilla Burma” är den femte och sista boken om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti vid Kymlinge-polisen.

Mordet på en politiker väcker stor uppståndelse. Att han dessutom var sverigedemokrat gör fallet extra känsligt då islamistiska konspirationer börjar spira hos somliga. Alltså, inget att sätta i händerna på en sorgtyngd kriminalinspektör med tankarna på annat håll.

Kommissarie Leif Asunander som bara har några veckor kvar till pensionen vill ge ett gammalt fall en sista chans.
Så vad kan väl passa bättre som terapiarbete än ett fem år gammalt ”cold case”.

Med tunga sinnen arbetar sig Gunnar Barbarotti tillbaka till 1989 där historien om ”Styckerskan från Lilla Burma” tar sin början. Parallellt med Barbarottis sökande genom Sverige spelas styckerskan Ellen Bjarnebos livshistoria upp.
Värt att notera är att längs resans gång dyker det upp några gamla bekanta från tidigare böcker vilket är ett kul inslag.

Håkan Nesser visar återigen att han är en språkets mästare. Att han dessutom läser sina böcker själv gör lyssningsupplevelsen fulländad. Hans sätt att förmedla den torra humorn i dialogerna är underbar.

 

 

 

 

 

Dec 142011
 

Jag är Zlatan: Zlatan Ibrahimovic’s självbiografi berättad för David Lagercrantz med Jonas Malmsjö som uppläsare.

Från pärm till pärm eller från Rosengård till San Siro om ni så vill. Historien om den impulsive lille smågangstern från Malmö som blev världens högst betalde fotbollsspelare är höstens hype och ett måste för alla fotbollsälskare. Man behöver dock inte vara Zlatanist för att ta sig igenom den här ljudboken då den är väldigt lättlyssnad. Jonas Malmsjö passar dessutom perfekt som Zlatans röst trots sin brist på ”Rosengårdsskånska”. En liten varning kan väl utfärdas till er som har vissa besvär med Ibras enorma ego och hans bländande karisma, för han är inte blyg när han beskriver sin egen betydelse för de lag han representerat. Det här kan ge upphov till en del humörsvängningar hos Zlatanfientliga och känsliga lyssnare.
Det som annars snackades upp mest innan boken släpptes var den infekterade stämningen mellan Zlatan Ibrahimovic och Barcelonas tränare Pep Guardiola. Det hade varit intressant att få höra Guardiolas version också för här kastas det bara paj från ett håll.

Det är historien om privatpersonen Zlatan och sanningen bakom tidningarnas svarta rubriker som är den stora behållningen i boken. Förutom en rad delikata anektdoter handlar det så klart mycket om fotboll. Mängder av matcher och mål beskrivs detaljerat vilket kan få även den mest fanatiske fotbollsfantasten att tappa fokus. Själv löste jag det genom att under tiden titta på Youtubeklipp från aktuell match vilket gav ljudboken ännu en dimension. Något jag varmt kan rekomendera. Lite som barndomens kasettböcker där man lydigt bläddrade framåt i boken efter varje pling.

Så ni som inte har läst eller lyssnat på Jag är Zlatan än tycker jag ska göra slag i saken eller kanske önska er den i julklapp för ni har några roliga timmar framför er.

Dessutom är en hype alltid just en hype och av erfarenhet vet jag vad som brukar hända med den här typen av böcker.
Framåt vårkanten kommer Zlatans bok återfinnas i drivor hos en secondhand-butik nära dig, och får där med all säkerhet trängas med böcker om vår andra kung; han med brudarna ni vet.

okt 262011
 

Causa mortis* är uppföljaren till Elias Palms succédebut Corpus delicti.

Rättsläkaren Ella Andersson är tillbaka och kastas omedelbart in i handlingen då en kvinna påträffas död i sin bostad, knivhuggen till döds. Ett till synes rutinmässigt ärende ”ligger på hennes bord”, men under obduktionen upptäcker hon flera spår som pekar åt ett helt annat håll.

Det är upptakten på en historia som bärs upp tack vare de kliniskt skildrade obduktionsscenerna. Det märks att författaren själv är rättsläkare då de medicinska termer och tillvägagångssätt som används är formulerade på ett sätt som borde vara omöjligt för en lekman att beskriva. De här avsnitten är trovärdiga och bokens stora behållning.

Vad själva trovärdigheten i storyn beträffar så brister det i avsaknaden av densamma. I en kedja av osannolika tillfälligheter leder tillsynes slumpmässiga mord tillbaka till 2:a världskrigets koncentrationsläger. Att det genom dessa sammanträffanden även visar sig finnas kopplingar till Ellas försvunne far gör en redan skruvad historia riktigt snurrig.

Mitt fokus på boken är sedan länge förlorat och kanske hade jag kunnat räddat lite av spillrorna om jag stängt av min mp3-spelare i tid och tagit fram boken och läst den istället. Det som jag beskrev som en helt okej uppläsning i Corpus delicti känns för mig helt främmande här. Mattias Linderoth har ju en bra röst och alla föresättningar att lyckas, men när varje stavelse måste uttalas i all sin övertydlighet är möjligheten för en dräglig lyssningsupplevelse lika död som Ella Anderssons patienter.

Kanske hade jag för högt ställda förväntningar på den här boken därav den stora besvikelsen. Men jag hoppas att både Elias Palm och Mattias Linderoth kommer tillbaka för återupprätta sin heder och alla förtjänar vi väl en andra chans.

”En bra uppläsare kan lyfta vilken bok som helst, men en dålig kan inte rädda den bästa” 
/Ljudboksbloggen

 

*Causa mortis – latin för dödsorsak

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...